Xi Jinping, EU och propagandakonsten

BRYSSEL. Han kom, han skakade lite händer, han reste igen. Den kinesiska presidentens Xi Jinpings besök i Bryssel blev en blek historia. Den kinesiska delegationen hade sagt att det inte skulle bli någon presskonferens med presidenten, så vi i Bryssels presskår visste att vi skulle bli tvungna att låta oss nöja med pressmeddelanden för vår rapportering.

EU-institutionernas pressmeddelanden om besök av utländska dignitärer, oavsett om det handlar om en regeringschef från ett litet afrikanskt land eller om giganter som Barack Obama, brukar vara fulla av bedyranden om att de mötande parterna är de såtaste av vänner; att sammankomsten varit ”produktiv” och ”givande”, att man är ”partners”, ja kanske till och med ”strategiska partners”; EU och det gästande landet. Praktikanterna som skriver presstexterna saxar säkert sömngångaraktigt ur gamla meddelanden. Men något konkret har de ändå alltid diskuterat, parterna, och kanske finns det någon fnurra på tråden i relationerna som de bearbetat.

Men EU-kommissionens redovisning för mötet med president Xi Jinping var värt att rama in. Ett mästerverk i konsten att säga precis ingenting med jättemånga ord.

Båda sidor var eniga om att besöket var en ”historisk milstolpe” i EU-kinesiska relationer. De välkomnade att man i 40 års tid har stärkt sina band, något som båda sidor och hela världen tjänat på. De underströk sin beslutsamhet att vidga den ”globala dimensionen” av samarbetet. Båda sidor är villiga att fördjupa sin förståelse för varandras ”utvecklingsval”. EU stödjer Kinas ”åtaganden för att fördjupa sina omfattande reformer, och erkänner Kinas mål att bygga ett välmående samhälle i alla avseenden”, medan Kina ”stödjer den europeiska integrationsprocessen, och erkänner EU:s förstärkning av sin ekonomiska och monetära union”. Båda EU och Kina ”bekräftar sitt åtagande att fördjupa sitt partnerskap för att skapa fred, tillväxt, reformer och civilisation, som bygger på principerna om jämlikhet, respekt och förtroende”.

Sådär gick de på i några sidor till. Jag hann tänka både en och två gånger att jag förtjänar en rejäl löneförhöjning som tvingas läsa sånt dravel. Tills det slog mig: detta är budskapet. Ingenting att rapportera är massor att rapportera när det handlar om EU:s relationer till jättediktaturen Kina.

EU och Kina är alltså goda vänner. Kanske så goda vänner att det där besvärliga vapenambargot som EU införde mot Kina för 25 år sedan, efter massakern på Himmelska Fridens torg, kan lyftas. I veckan annonserade Xi Jinping att han köper 150 franska flygplan, och säkert står fler europeiska företag på kö för att få exportera även vapen, inte minst nu när försäljningen av vapen till Ryssland ter sig som högst tvivelaktig. Att hålla ögonen på: när lyfts EU:s vapenembargo mot Kina?