Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Yann Tiersen och hans band har varit inne på krautrockspåret några gånger under kvällen men i avdelningen med extranummer, efter två sololåtar på piano och violin, blir det pumpande krautrock för hela slanten.

Yann Tiersen presenterar det som hittills oupptäckt och aldrig från en scen framförd krautrock från forna DDR. Komponerad och inspelad 1972-1983 av en man vid namn Martin Zeichnete, på beställning av den östtyska staten, och avsedd att höja förmågan hos atleter inför OS.

Det är ganska uppenbart att ”Kosmischer Läufer – The secret cosmic music of the East German Olympic program 1972-1983” är en bluff iscensatt av Yann Tiersen och skivbolaget UCR. Historien är liksom alldeles för bra för att vara sann. Men det låter mycket bra. Malande repetetivt och precis så skarpskuret kosmiskt som det måste vara.

Bortsett dessa utflykter till en forntida men fortfarande enormt inflytelserik musikstil är det en lugnare och för det mesta mer finstilt resa som fransmannen och hans fyra musiker bjuder på.

Instrumentala bitar blandas med sånger där, oftast, alla fem sjunger. Akustiska instrument blandas med synthar och klaviaturer, främst av äldre årgångar. Lugna svepande partier blandas med mer rytmiskt markerade.

Det bästa med Yann Tiersen är hans europeiska inriktning, medveten eller ej. Jag hör något som i stämmning liknar Mike Oldfields episka verk ”Tubular bells” i det första stycket och noterar sedan både grekiska och franska dofter. Och tyska, som sagt var.

Ska man jämföra honom med en svenska artist så får det bli Lars Hollmer, den i förtid bortgångna Samla Mammas Manna-musikern som blev mest känd för sin ”Boeves psalm”. Här finns en liknande vemodig melodik och ett slags upplägg där musikaliska fragment sätts ihop till en meningsfull helhet.

Det finns en teatralisk dimension med en okonventionell instrumentplacering och en noga genomtänkt ljussättning. Musikerna har egna lampor och byter instrument och positioner med varandra, vilket mer indikerar en konstmusikensemble än ett rockband.

Ibland är det lite översockrat och ibland känns det som att Tiersen bara presenterar skisser som inte leder någonstans men som skulle platsat i valfri film. Att hans musik använts för vita duken, bland annat ”Amelie från Montmartre”, förstår man då varje låt är mer som en stämmning än som en renodlad låt med vers och refräng.