Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Det dröjer ända till slutet, men sedan kommer den. ”Musik ska byggas utav glädje” alltså. Lill Lindfors har ju många sånger att bli förknippad med men för mig är det särskilt den här glada samban som fastnat.

Det finns något överkäckt och överpositivt med den som inbjuder till motreaktioner och sarkasmer men det är ju faktiskt, det måste man erkänna, en snyggt svängig låt skriven av henne själv och Björn Barlach.

Den sistnämnda är en av alla människor på den svenska underhållningsscenen som avhandlas denna pratiga kväll. Det brukar ju bli så när Nisse Landgren bjuder in artister han gillar till sin populära ”hörna” på Kulturhuset. Det har blivit många sådana under årens lopp och man förstår att många av dem som kommit är stammisar.

Inledningen är som ett upprop med den snälla läraren och hans lydiga klass, som med glada röster svarar på de frågor som ställs, och som opåkallat deltar i allsången med liv och lust.

Ja, det blir som sagt var mycket prat med nedslag i en lång karriär – mest sextiotalet – och många spontana utvikningar. Lill Lindfors har ju varit med länge, så länge att hon jobbat med Karl-Gerhard, så det finns en hel del att plocka upp.

Robban Broberg, Anders Linder, Lee Hazelwood, Olle Adolphson och Brasse Brännström är några av de namn som avhandlas. Jag antar att det skulle krävas några fler ”hörnor” för att täcka in allt hon gjort.

Mellan pratet blir det lite musicerande förstås. På scen finns ju även pianisten Anders Ekdahl, basisten Hans Backenroth och Jesper Kviberg. Och Nisse Landgren plockar förstås fram sin röda trombon ibland, det ingår i konceptet. Likaså att sjunga lite duett, som ”Sittin’ on the dock of the bay” och ”Den blomstertid nu kommer”.

Lill Lindfors vokala omfång har med åren blivit begränsat men med ett mjuksvängigt stabilt komp och estradören Lills scenvana rors allting i hamn med säker hand.

Fler bloggar