Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Vi har alla en massa melodier i huvudet. Det är dock få förunnat att kunna plocka fram dem och omsätta dem till flödande infallsrika improvisationer som tyngdlöst pendlar mellan jazz, pop och klassisk musik.

Men det är precis vad den italienska pianisten Stefano Bollani gör när han på inbjudan av den italienska ambassaden (som vill uppmärksamma att det italienska ordförandeskapet i EU nu närmar sig slutet) ger en solokonsert i Konserthusets Grünewaldsal.

Som en barpianist deluxe med extra allt (och det är alltså positivt menat) spelar han sig igenom melodier man känner igen, tror sig känna igen eller kanske aldrig hört förr. Antagligen skulle han vara fantastisk som pianist i ”Så ska det låta” (också det menat som beröm).

Utförandet är virtuost med snabba löpningar över klaviaturen och ett så intrikat samspel mellan höger- och vänsterhanden att de tycks helt frikopplade från varandra. Det är oupphörligt underhållande och fascinerande, även om man ibland vill att han skulle stanna upp lite och vila i något av alla de uppslag som formligen väller fram.

Som bäst kombinerar han olika sidor av Keith Jarrett och Chick Corea men när han börjar trumma på flygeln och slå med locket närmar han sig ett jobbigt Jamie Cullum-manér. Och när han som extranummer samlar in publikens önskemål och sedan mixar ihop allt som en Victor Borge, med ”Rivers of Babylon” som ett återkommande tema, kan jag tycka att han blir lite för tramsig för sitt eget bästa.

Konserten har som tema ”låtar från hela världen” och man har som lyssnare fullt sjå med att notera alla spår och stickspår han kommer in på. Två melodier ur Brecht/Weills ”Tolvskillingsoperan”, italienska smörsång (det hade man gärna hört mer av), den svenska folkvisan ”Liten Karin” i en Satie-tappning, Lloyd Webbers ”Everything is allright” (från ”Jesus Christ Superstar”), lite ur Bernstein/Sondheims ”West Side Story” och Ravels ”Bolero” är några av de melodier jag hinner anteckna.

Just det, Bollani inledde med melodier från Brasilien och Argentina. Och i extranumret fick han till och med in några takter ”Pippi Långstrump”. Bra jobbat.

Att han tidigare i år gett ut ett album där han tolkar Frank Zappa är föga överraskande. De båda är ju tvättäkta eklektiker som inte känner av några musikaliska gränser.

FullSizeRender-2Stefano Bollani i aktion. Foto: Dan Backman.