Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Vivian Buczek har man kunnat höra i en rad sammanhang och konstellationer. Men även om hon gett ut fyra soloalbum har hon inte riktigt nått ut på samma sätt som en del av hennes mer namnkunniga kollegor.

Känns som att det är läge för att ta ytterligare ett steg längre ut på den svenska jazzscenen nu när hon precis släppt det lysande albumet ”Curiosity”. Som sångerska lirar hon ju redan i den högre divisionen.

På skivan såväl som på Faschings scen kompas hon av Martin Sjöstedts trio (med Niklas Fernqvist och Johan Löfcrantz Ramsay). Med den äran, ska tilläggas. Noteras bör också att den mångbegåvade Sjöstedt står som arrangör för samtliga spår.

Det är en releasekonsert, en välbesökt sådan, så fokus ligger på de låtar som valts ut till albumet. Däribland välbekanta standards som ”It might as well be spring” och ”How deep is the ocean” jämsides nya angenäma bekantskaper i form av Johan Björks ”Lighthouse” och Claudia Campagnols ”I’m strong”.

Den eleganta lätthet som präglar albumet försvinner något på Fasching-scenen, till viss del beroende på att den i princip förträffliga trummisen Johan Löfcrantz Ramsay tillåts dundra på lite för mycket för min smak. Med det är en anteckning i marginalen.

Anslaget är traditionellt jazzigt med en skön känsla av 70-tal. Jag gillar stråken av smooth jazz och quiet storm och kan tänka mig att en producentgigant som Quincy Jones borde gå igång på musiken.

På albumet gästspelar gitarristen Elias Källkvist begåvat och känsligt men på Fasching sitter den eminenta Max Schultz in med skön gura som poängterar ett bluesigt och groovigt drag. Sådant finns också i Vivian Buczeks delikata jazz.

FullSizeRenderFoto: Dan Backman.

Fler bloggar