The Stoner. Fasching 17 november.

The Stoner firar sina första tio år med en vinylskiva i 300 exemplar (varje skiva och omslag tryckt i en unik färgkombination) och en välbesökt konsert på Fasching.

”Kinder call” är inspelad i ett begravningskapell nära S:t Eriksplan för ett och ett halvt år sedan men The Stoner-männen lyckas frammana samma slags intima innerlighet och barnsliga lekfullhet på Fasching.

Den fenomenala trumslagaren Jon Fält sätter förstås en stark prägel på den helakustiska musiken, det gör han alltid vilka han än spelar med, men annars är det påfallande hur kollektiv The Stoners musik är. Alla spelar liksom lika mycket hela tiden utan några riktigt tydliga gränsdragningar mellan komponerade partier och solon.

Det är ryckigt och knyckigt och plingplongigt och stoppar och stannar ideligen. Som nervösa bilförare växlar de fyra musikerna rastlöst mellan ettan och fyran och får plötsliga infall att fickparkera på märkligt lugna bakgator.

Med en tillhörighet i det postbopiga och modala är det en musik som skojar med sig själv utan att bli tramsig. När Jon Fält markerar rytmen med ett tumpiano låter det både skojigt och fantastiskt bra och när Nils Ölmedal spelar en särskilt tydlig basgång får man för sig att det är jazz för barn som ska gestalta olika djur.

Utan att vara nostalgisk är det en musik som ibland åkallar bilder av ett mysigt 70-tal (jo, 70-talet hade sina mysigt proggiga stunder) med Hasse & Tage, näbbstövlar och cykeldemonstrationer.

Framför allt är det en musik som innehåller ovanligt mycket luft och mellanrum. Det är inte alla som kan spela så här tyst och intimt och ändå upprätthålla ett så skönt jazzigt flöde.

Nämnde jag musikerna vid namn? Nils Berg, träblås, Jonas Östholm, piano, Nils Ölmedal, kontrabas, Jon Fält, trummor.

Jonas, Nils, Nils, Jon. Foto: Dan Backman.

Jo, det där med vinylskivan i 300 exemplar. Naturligtvis finns den att köpa på Itunes och streama på Spotify. Det har ju blivit en vanlig kombo: vinyl i liten upplaga och möjlighet att streama/ladda ner.