Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Pianisten Kris Bowers och sångerskan Julia Easterlin, både från New York, använder sig av loopar när de framträder solo och tillsammans. Julia Easterlin gör det kreativt och med säker känsla för tekniken, Kris Bowers gör det bedrövligt dåligt.

Hans inledande två låtar, tolkningar av jazzklassikern ”Caravan” och rapparen Kendrick Lamars ”Rigamortis”, är häpnadsväckande tafatta och sega och visar på hur svårt det är att få till det med en digital maskin.

Julia Easterlin är duktigare på att få liv i de digitala röstloopar som läggs i raffinerade lager på lager, men även här blir det enahanda efter en stund. Det är egentligen inte hennes fel, det är själva apparaten som utgör en konstnärlig återvändsgränd.

Men det är lätt att se förbi loopandet då hon är en sådan lysande sångerska och en så charmerande pigg scenpersonlighet. Det märks inte minst när hon sjunger några sånger till Kris Bowers snygga pianoackompanjemang. Way to go, vill man säga till de båda.

FullSizeRenderFoto: Dan Backman.

Konserten är en av de sista på årets upplaga av Stockholm Jazzfestivalen. Med 21 000 besökare fördelade på 35 lokaler och tio dagar låter den nöjda festivalledningen meddela att man redan bokat in nästa år: 9-18 oktober.

En invändning man kan ha är att antalet dagar och antalet lokaler gör att själva festivalkänslan uteblir. Nu blir det mest ett rännande på en massa utspridda konserter. Det är förstås lovvärt ur ett kulturpolitiskt perspektiv att uppmärksamma olika spelställen för jazz. För besökaren blir det dock problematiskt med logistiken.