Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Albumaktuella Wildbirds & Peacedrums inleder när Sveriges Radio P2 delar ut sina årliga jazzkatter på Fasching. Mariam Wallentin (som tillsammans med Andreas Werliin utgör gruppen) fick ju priset som ”årets musiker” förra året så det passar bra (i år gick det till cellisten Svante Henryson).

Duons slagverksdrivna och monotont rituella folkblues (ja, vad ska man kalla det? inte är det jazz i alla fall) känns igen samtidigt som det är tydligt att de fördjupat uttrycket och gjort det mer mångfacetterat. Det känns som ett nödvändigt steg framåt.

Jag gillar att Mariam Wallentin klär på sig en mönstrad jacka när hon övergår till sin egen grupp Mariam The Believer. Det blir liksom som en visuell övergång till ett annat uttryck, även om det musikaliskt inte är helt väsensskilt från W&P. Det är ju Mariam Wallentins särpräglade röst som står i centrum i båda fallen.

Med Johan Berthling på elbas, Tomas Hallonsten på Rhodes och Alice Coltrane-orgel och Andreas Werliin kvar på trummor blir ljudbilden större och tätare och harmoniken utökad. Jag vet inte vad man ska kalla detta heller (utomeuropeisk psychproggrock kanske?) men vet att jag gillar det bättre än Wildbirds mer asketiska sound. När man avslutar med den egensinnigt tjusiga powerballaden ”To conquer pain with love” är det tydligt att det här är en musik som tar sina helt egna vägar.

IMG_6201IMG_6203Foto: Dan Backman.

Den i P2 direktsända konserten/prisutdelningen går vidare med Laurin/Bergcrantz Project featuring Victor Lewis. Anna-Lena Laurin fick mottaga förra årets jazzkatt i egenskap av kompositör (i år blev det Cecilia Persson) och nu är det dags att framföra det av P2 beställda verket.

Laurin är mer verksam som tonsättare inom det klassiska fältet men i beställningsverket, betitlat ”In water”, hörs det inte några direkta influenser därifrån. Däremot är det som att hon skapat sitt stycke i en tradition där Miles Davis ”Bitches Brew” utgör en av hörnpelarna.

Med undantag av den mycket välmeriterade trummisen Victor Lewis och kontrabasisten Stefan Bellnäs är det verkligen en family affair detta, med äkta paret Anna-Lena Laurin och Anders Bergcrantz (trumpet) och döttrarna Iris och Rebecca på sång (jo, Rebecca spelar lite theremin också).

Med start i sång med Jon Hassell-filter utvecklar sig kompositionen åt alla möjliga håll. Strukturen är flytande som vatten: kalejdoskopisk som bäst, splittrad som sämst. Anna-Lena Laurin håller själv en låg profil men gör bland annat ett fint solo på en liten moog. Systrarna Rebecca och Iris sjunger med stor känsla men det är ändå som att musiken inte lossar från sina välkomponerade förtöjningar.

Det är ju jazzfestival några dagar till så samtidigt med Jazzkatten-konserten på Fasching finns det fyra andra konserter att välja på. Jag tar mig till Lilla Hotellbaren vid Medborgarplatsen där Fredrik Kronkvist blåser hård och övertygande altsax tillsammans med en kvartett mycket kompetenta jazzmän: pianisten Martin Sjöstedt, basisten Johnny Åman och trummisen Johan Löfcrantz Ramsay.

Inga konstigheter, pang på rödbetan med hard bop och modalt i en amerikansk 60-talstradition. Spelglädjen går inte att ta miste på. Inte heller skickligheten: när en av bassträngarna går av fortsätter övriga tre obekymrat.

Mot slutet av första set kommer man in på John Coltranes ”A love supreme”, fast snabbare och liksom med andra betoningar vilket gör att man kommer undan med en låt som, om vi ska vara riktigt petiga, egentligen inte får beröras.

IMG_6216Foto: Dan Backman.