Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Högromantiskt färgade melodislingor. Dramatiskt stegrande arrangemang. Kammarkör. Synthstråkar.

Jo, en tre timmar lång minneskonsert till den i fjol bortgångna musikern, kompositören och arrangören Björn J:son Lindh blir ofrånkomligen lite för mycket av det goda. I alla fall när fokus till stor del ligger på hans 80-tal och med hans mest kända komposition, ”Brusa högre lilla å”, som ett slags oundviklig mål.

Men Björn J:son Lindh var, som kompisen och samarbetspartnern Janne Schaffer påpekar från scenen, bred i sitt musikskapande. Det blir således Cornelisvisor, framförda av en mustig röst i röd läderkostym (Jan Åström) och ett bluesigt dragspel (Bengan Jansson), knep och knåpig funkjazz med tvärflöjt (ett till stora delar återförenat Hörselmat) och högromantisk pianolyrik (Staffan Scheja).

Men det blir också uppläsning av Michael Nyqvist (från en föreställning som Björn J:son Lindh medverkade i) och många exempel på J:sons musik för film, tv och teater.

Dock inget från den tidiga karriären med preprogggrupperna Atlantic Ocean, Jason’s Fleece och Handgjort. Det hade varit spännande att få höra lite mer om.

Till det bättre hör Tomas Andersson Wijs personliga och fina tal till Björn J:son Lindh och hans två egna sånger, som med det handplockade bandet görs i versioner färgat av det J:son Lindhska tonspråket.

Nina Ramsby bryter också av med sitt lite mer, i positiv mening, oborstat expressiva framträdande. Och Edda Magnason förstås. Hon är ju alltid lysande, även om hon denna gång inte fått några för henne optimala sånger att tolka.

Fler bloggar