Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Turnérande musiker kan bli rätt så tramsiga. Det är fullt förståeligt men kan ibland ha en dålig inverkan på konserterna.

Jag tycker nog att Stephen Malkmus & The Jicks har just en sådan kväll på Debaser Strand då tramsandet stör musikupplevelsen.

Eller rättare sagt, inledningsvis är det dålig medhörning på scenen som stör, något som inte bandet har någon skuld till men som liksom sätter agendan för resten av kvällen.

Eller så är det jag som är felet. Stephen Malkmus är ju en slacker från Portland, han SKA vara så här. Det är kanske JAG som har en dålig kväll. Ibland är det liksom svårt att veta.

Om jag får fortsätta på detta något förvirrade spår så finns det egentligen inte så mycket att anmärka på. Jag gillar The Jicks, mer än Malkmus gamla band Pavement, och nog får de till en del explosiva passager nere på Strand.

Senaste albumet ”Wig out at Jagbags” är riktigt bra och låtarna därifrån framförs med kraft, även om de stökar runt lite väl brutalt med ”Cinnamon and lesibans” och ”Lariat”. Lite tråkigt är det också att den sköna Kinks-vibben försvinner från den ganska så underbara och delvis progrockiga låten ”The Janitor revealed”.

Men: jämfört med inledande Sun Foot är Stephen Malkmus & The Jicks ändå fantastiskt bra.

Trion kommer också de från Portland (en stad som har ett rykte om sig som ett egensinnigt och regnigt hipstermecka) och uppfyller alla fördomsfulla förväntningar man kan ha på urspårad hipsterfriformrock.

Med sättningen gitarr, bas och ett trumset bestående av handtrumma, kastrullock, cymbal och digital trumplatta kan man se på det som indieversionen av den avantgardistiska blues som Captain Beefheart gjorde med The Magic Band mot slutet av 1960-talet. Men då är man väldigt snäll.

Jag menar, gitarristen spelar ju ibland klarinett på samma sätt som Beefheart spelade sopransax.

Jag har alltså, vilket är viktigt att påpeka, inget emot vare sig amatörism eller avantgardism. Tvärtom, men de här tre charmlösa männen är bara tröttsamma i sitt pretentiösa famlande efter originalitet.

Helt obegripligt att man kan flyga över ett så här sopigt band ända från den amerikanska västkusten.

IMG_5727

Från vänster till höger: Stephen Malkmus effektboxar, Joanna Bolme, Jake Morris, Mike Clark . Foto: Dan Backman.

Fler bloggar