Konsertbloggen
Dan Backman
Dan Backman
Joppe Pihlgren säger inledningsvis att Docenterna spelar pop. Men det stämmer ju inte, även om också senaste albumet heter ”Medan vi spelar pop” så är det, såväl musikaliskt som attitydmässigt, mycket mer rock än pop.
De gäster som bjudits in till denna kväll, då gruppen lagt ett Deluxe till namnet, kommer också de från rockhållet: Conny Nimmersjö (Bob Hund), Kent Norberg (Sator) och Robert ”Strängen” Dahlqvist (Dundertåget).
Men inte mig emot, Docenterna anno 2014 är en riktigt trevlig liten rockorkester. Grabbigt slängig och dängig på ett rätt jobbigt vis (jo, Idde Schultz är ju med men hon har inte mycket att sätta emot de andra) men faktiskt bättre idag än när det begav sig på 80-talet.
Eller rättare sagt, det är första stringenta halvan som är ganska så utmärkt. Särskilt de nya låtarna ”Södermalm” och ”Liv i norr”, som har bra och kongenialt tonsatta texter.
I den andra halvan, med publikfavoriter som ”Söderns ros”, ”Bensin i blodet” och ”Solglasögon”, blir det mer onyanserat röj och allsång och allmän sektstämmning. Roligt för alla fredagsmysande Docenterna-fans som får minnas gamla tider men inget för oss som aldrig fastnat för gruppen och som haft återkommande svårigheter med Joppe Pihlgrens självgoda programledarstil i allehanda tv-program och inte riktigt kan koppla bort det när han frontar Docenterna.
Vid sidan av Joppe Pihlgren är det Jon Jefferson Klingberg som syns. Som alltid i fiskarmössa/beppehatt, denna gång kompletterad med rutig skjorta med avklippta ärmar. Hans snygga vintagegitarr låter bra (fast inte lika bra som Conny Nimmersjös förstås) och det är, faktiskt, rätt underhållande med det ständiga grimaserandet.
En snyggt rockposerande Jon Jefferson Klingberg i förgrunden. Joppe Pihlgren dold bakom Conny Nimmersjö. Foto: Dan Backman.