Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Bob Marley & The Wailers konsert på Grönan 10 juni 1976 hör till de konserter på svensk mark som fått kultstatus. Ingen reggaeartist har sedan dess dragit så mycket folk till Djurgården men det har ändå blivit något av en tradition med reggae på Grönan.

Bunny Wailer var inte med den där gången, han hade redan lämnat Bob Marley för en solokarriär, men besökte Grönan under eget namn för fem år sedan.

Idag är den 67-åriga rastafarin en vördad legend och en länk till den ursprungliga reggaemusiken. Det är han naturligtvis mycket medveten om själv när han sakta skrider in på scenen efter att kompbandet Solomonic Reggaestra värmt upp med två låtar.

Bunny Wailer är flådigt klädd i vitt, glitter och guld (typ Elvis Las Vegas-period, fast lite smakfullare), kompletterat med en väst i reggaefärgerna. Framför de nedklädda musikerna och sångarna ser han närmast ut som en tupp.

Rösten har han kvar, det hör man direkt, och tillsammans med det mycket stabila kompet levereras den traditionella reggaemusiken övertygande.

Det blir förstås låtar från den egna katalogen men mot slutet kommer även en version av Bob Marleys ”No woman, no cry”. Bunny Wailer brukar ju ta med sånger skrivna av sin barndomskompis.

”Reggae music is the greatest of the world” utropar sångaren efter någon timme. Då har jag ärligt talat börjat bli lite rastlös och längtar efter att Peps Persson ska komma in och liva upp föreställningen. Han har ju – och nu kommer jag med ett vanvördigt påstående, jag vet – både roligare texter och bättre melodier.

För det är ju så att den gungigt lunkande reggaemusiken blir rätt tjatig denna fredagkväll på Grönan. Engagemanget från musikerna är inte på topp (blåsarna har inte mycket att göra) och Bunny Wailer förmår inte riktigt att connecta med den ganska stora publiken. Det är bara ännu en konsert i ännu en stad.

IMG_4900

Foto: Dan Backman.