Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

De flesta artister/grupper sparar hälsningar och kommentarer till typ tredje eller fjärde låten. Hauschka är inte så tråkig utan börjar prata så fort han slagit sig ner på pianopallen.

I like it.

Den tyska pianisten, som egentligen heter Volker Bertelmann och spelade i Stadshuset i november förra året (som del av evenemanget Red Bull Music Academy Weekender), talar om den torra akustiken i Södra Teatern (som han gillar) och Bösendorfer-flygeln (som han också gillar) och lite ditten och datten om andra pianon och flyglar i andra konsertlokaler.

Lite senare berättar han om hur han försvinner in i sin egen värld när han komponerar ny musik. Hur tid och rum försvinner så mycket att han är rädd att världen förändrats utanför studion.

Men det är ju inte för att upplysas om Hauschkas fascination för övergivna städer – det finns tydligen hur många som helst – vi samlats i Södra Teaterns stora sal.

Nej, vi är ju där för att lyssna på den postklassiska/postrockiga/postmoderna musik han framför på den Bösendorfer han preparerat med allahanda småsaker (som leksaker, kedjor, kapsyler, tejpbitar, kartonger) och som får flygeln att låta som en cimbalon (en slags cittra där man slår på strängarna med mjuka eller hårda klubbor) kompletterad med en mindre slagverkssektion.

Det är en händelserik musik med upprepade pianofigurer som vrids och vänds på, inte olikt minimalismens strategier. Lättillgängligt trots, eller tack vare, preparationen av flygeln.

Anslaget är mer europeiskt än amerikanskt och ibland kan det till och med smyga in sig stråk av smäktande romantik. Med en uppsättning effektpedaler skruvar han stundtals även in musiken i knasterelectronicans underbara men lite förlegade värld.

Det lite brutala sättet att byta grejer inne i flygeln ger framträdandet en lätt performativ karaktär. Särskilt när han häller ner en påse med pingisbollar.

Jo, det är fint och bra alltsammans men jag skulle önska att Hauschka skulle vilja gräva lite djupare och inte bara nöja sig med studsande pingisbollar inuti en flygel. Stanna upp lite mer och renodla vissa element i musiken.

Det känns som att Hauschka gjort allt som finns att göra i den nisch han skapat åt sig själv och att det nu är dags att gå vidare.

IMG_4003

Foto: Dan Backman.