Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Bo Anders Persson skruvar på sig, ler så klurigt som bara han kan göra och vill liksom inte tillerkänna den märkliga musik han arbetade med under åren 1965-67 riktigt samma värde som den entusiastiska introduktören Magnus Haglund.

Han talar hellre om sitt ”dåliga samvete” och att den musik som Haglund kallar för ”fri” mer kom ur ”ångest” och liksom ”pressades fram”.

Om professor Ingvar Lidholm, som tog in den unge Bo Anders Persson på Musikhögskolan, säger han lika blygsamt att ”Lidholm tyckte tydligen att det vore kul om jag skulle gå där”.

Vi befinner oss på Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan där Magnus Haglund samtalar med Bo Anders Persson om den nyligen utgivna och internationellt mycket uppmärksammade skivan ”Love is here to stay”, med experimentellt kammarmusikaliska stycken av en långsamt framåtskridande och ödesmättad karaktär som förebådar det Bo Anders Persson skulle komma att göra med Pärson Sound. Den grupp som sedan transformerades till International Harvester/Harvester/Träd, Gräs Och Stenar.

Det blir ett animerat samtal – med interfolierade ljudexempel från albumet – kring en turbulent och omtumlande tid då studier på en stelnad Musikhögskola stördes av att ”det hände en massa andra saker att engagera sig i”.

Bo Anders Persson berättar om den amerikanska minimalisten Terry Rileys korta sejour i Stockholm i april 1967. Och om den omtumlande upplevelse det var att få ingå i den ensemble på typ trettio personer som framförde Rileys komposition ”In C” i Radiohuset.

Han berättar om Pistolteatern, om Jan Bark och Folke Rabe och om experimenten med loopar via seriekopplade Tandbergare och Revoxar. Om hur rockmusiken tog över och hur mötet med den värmländska ”gurun” Anders Björnsson och dennes för tiden visionära tankar kring odling fick honom och gänget med hippiesar kring honom att bli del av den ”gröna våg” som svepte fram.

Samtalandet, som Magnus Haglund kallar för ”Rönnells-versionen av ‘Här har du ditt liv'”, kompletteras av sångerskan Maylen Bergström och pianisten Mats Persson som bidrar med egna minnesbilder. Ibland råder delade meningar om vem som gjorde vad och var det ägde rum. Men det är inte så konstigt, vi talar ju alltså om en tid för väldigt länge sedan.

IMG_3880.JPG

Foto: Dan Backman.

Den välbesökta aftonen avslutas med att Mats Persson framför Arne Erikssons minimalistiska pianostycke ”At last” på Rönnells-pianot. Samme Arne Eriksson som kom att spela minimalistisk rockmusik med Bo Anders Persson.

Det är en fin avslutning, även om det återuppväckta stycket, som envist uppehåller sig på tonen G, mest känns som en enerverande mygga.

IMG_3890.JPG

Foto: Dan Backman.