Konsertbloggen
Dan Backman
Dan Backman
Lever proggen? Ja, det verkar så. För vad ska man säga när det dimper ner en vinyl-lp med den för mig okända gruppen Agusa (som åkallar såväl Kebnekajse som Fläsket Brinner med långa flummiga instrumentaljam) och man strax därefter får höra nämnda Kebnekajse på en födelsedagsfest för en före detta SvD-medarbetare. Bara för att nämna två mycket aktuella exempel.
Gudibrallan och Wasa Express har vänt på frågan och gjort det till ett påstående när de i egen regi reser runt på en mindre turné. Och jo, nog lever proggen både i musiken och de numera åldrade musikernas prestigelösa framtoning. Även om Wasa Express kanske inte riktigt kan räknas till hardcoreproggen, de debuterade ju först 1976. Men det är mera en fråga för proggtalibaner, som undertecknad.
Att Gudibrallan är ett äkta proggband råder det dock inga tvivel om. De spelade på den första Gärdet-festen och deras bästa låtar, ”Sosse”, ”Oskar” och ”T-doja”, är oborstat protopunkiga proggklassiker.
När de står på scenen i Spånga Folkets Hus är det bara Örjan Terje kvar från den första upplagan av den Uppsala-bördiga orkestern. Terje har en t-tröja med bokstavskombinationen ADHD (istället för ACDC alltså) och säger inte så mycket mellan låtarna. Han ger ett lugnare intryck än mina egna minnesbilder av konserter med Gudibrallan i början av 70-talet. Då blev man till och med lite rädd för honom.
Att det inte låter tillräckligt stökigt och primitivt om dem längre är förstås beklagligt men det är väl sådant som kommer med åren. Det är ju inga anarkistiska tjugoåringar på scenen. Gitarristen Håkan Linn har i alla fall skruvat till ett gnisslande rått gitarrljud. Det gillar man.
Gudibrallan 2014. Foto: Dan Backman.
Gudibrallan-basisten Per Bruun finns kvar när Wasa Express tar över den gemytliga eftermiddagen i Spångafolkan (efter kaffe och semla i foajén) med musik och roliga anekdoter. Tillsammans med slagverkaren Per Tjernberg utgör han en direkt länk till den svenska proggens glansdagar. Bruun med ett förflutet i Fläsket Brinner, Tjernberg med Archimedes Badkar (förutom otaliga inhopp med andra artister och musiker).
Spelningen presenteras som Wasa Express unplugged, vilket som vanligt innebär ett lite mer lågmält anslag, inte att det är helt akustiskt.
Wasa Express är i grunden ett jazzrockband, så som de lät på 70-talet, men i sann proggig anda finns här influenser från alla möjliga och omöjliga håll. Ibland tycker man sig höra ett bortglömt soundtrack till någon italiensk eller fransk 60-talsfilm, ibland blir det Santana-gung. Någonstans i mitten av konserten vänder man ut och in på ”Hylands Hörna”-temat, naturligtvis under Mad-namnet ”Hörnlands hylla”.
Det är bra men en bit in i Åke Erikssons trumsolo förlorar de mig. Likaså under den jönsrockiga avslutningen. Så kan det gå.
Per Bruun, i cylinderhatt och Hawaii-skjorta, reciterar något av Ferlin. Tror jag. Wasa Express har precis släppt en orange vinyl betitlad ”8”. De spelar tillsammans med Kung Tung på Kafé 44 27/3, med Gudibrallan 28/3 på Dieselverkstan i Nacka och 27/4 på Akkurat i Stockholm. Foto: Dan Backman.