Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Den berömda julröda trombonen kommer verkligen till sin rätt när Nisse Landgren återigen samlar några av sina musikervänner för att uppmärksamma den stundande högtiden. Hade jag fått bestämma skulle den dekorerats med tomtar och girlanger, men det är nog (tyvärr) inte riktigt Nisses stil. Han, och resten av gänget, är ju så uppklädda att man liksom känner slipstvång (eller flugtvång) och ett krav på sig att sitta ordentligt upp i stolen.

Vännerna han har med sig på den sparsamt och lite kyligt juldekorerade scenen är sångerskorna Jeanette Köhn, Jessica Pilnäs, Sharon Dyall och Ida Sand (som även spelar piano), gitarristen Johan Norberg, saxofonisten Jonas Knutson och kontrabasisten Eva Kruse.

Det är ett mycket kompetent kompisgäng som gör ganska exakt vad just de kan tänkas göra med ett personligt urval mer eller mindre juliga sånger. Den minst juliga är väl ”What a wonderful world”, men den kvalar in med sitt allmänt hållna fredsbudskap. Den allra mest juliga är ”Stilla natt”, framförd på tyska , engelska och svenska av musikerna och sångarna på scenen och alla de som fyllt merparten av platserna i Berwaldhallen.

Materialet som framförs är till största delen hämtat från de tre skivor som den här konstellationen gett ut på det tyska skivbolaget ACT (en fjärde är på gång). Jazzen ligger som en slags grund för utflykter åt det klassiska och folkmusikaliska hållet, med inslag av gospel och annan kyrkomusik. Och lite pop av olika årgångar.

Det är en bra konsert. Genomtänkt varierad, såväl vad gäller det musikaliska innehållet som de olika konstellationer som får framträda. Öppningen med ”Have yourself a merry little christmas” är elegant jazzig och det är förstås en bedrift att få uttjatade låtar som ”What a wonderful world” och ”Imagine” att bli lyssningsbara. Till stor del är det Johan Norbergs förtjänst, vars finurligt snygga ackordläggningar livar upp det mesta.

Guldstjärnor måste också utdelas till Jeanette Köhns lysande framförande av Händels ”Lascia Chi’io pianga” (även om magin går förlorad i det delvis jazziga arrangemanget) och Jessica Pilnäs och Johan Norbergs tolkning av ”Sleigh ride” (konsertens charmfaktor höjs med 100%).

Jo, det är alltså en oantastlig julkonsert med hög svansföring som bjuds. Men ändå, det är svårt det här med julmusik. Svårt att hitta den rätta balansen mellan det tramsiga, stämmningsfulla och högtidliga. Här blir det små misstag, som när Johan Norberg inleder ”Lascia Chi’io pianga” i fel tonart och sedan måste adlibba lite för att komma tillbaka och börja i rätt tonart, som livar upp en något för tillknäppt och nedtonad konsert.

namnlöst-192

Foto: Arne Hyckenberg.