Magnus Lindgren & Friends. Fasching 23 november.

Det är för lite harpa i dagens musik. Möjligen kan det förklaras med att det är ett ganska otympligt instrument och att de som utbildas på det oftast hamnar i symfoniorkestrar. Men det är synd då dess himmelska klang så väl låter sig införlivas i alla möjliga musikaliska genrer.

Inte minst passar det bra i jazz, det har ju Dorothy Ashby och Alice Coltrane med all tänkbar övertygelse visat.

Det är därför väldigt roligt att den lysande sångerskan Margareta Bengtsson tagit med sig sin harpa när hon framträder tillsammans med klarinettisten, tvärflöjtisten och tenorsaxofonisten Magnus Lindgren på Fasching. Deras finstämda duoversion av Kate Bush-låten ”The man with the child in his eyes”, med Lindgren på klarinett, ligger någonstans mellan Joni Mitchell och den keltiska musiktraditionen och ger en längtan efter mer.

Det är Magnus Lindgren som står i centrum för den avslappnat trivsamma konserten men han ger stort utrymme åt sina vänner, som han lyckosamt presenterar i konsertens inledande duetter. Förutom Margareta Bengtsson är det gitarristen Max Schultz, som har en ganska fenomenal kväll med ett flertal lysande solon. Bland annat i en instrumental fusion-version av Police-låten ”Wrapped around your finger”, en skönt mjukfunkig tolkning som för övrigt vida överträffar den på Lindgrens aktuella album ”Souls”.

Vidare presenterar han den unga amerikanska sångerskan, gitarristen och beatboxaren Butterscotch. De två gör en snygg version av den egentligen sedan länge sönderspelade ”Summertime”, med Lindgren på tvärflöjt. Den sydafrikanska basisten och sångaren Concorde presenteras också i en tvärflöjtduett medan tenorsaxofonen används till presentationen av den svenska trummisen Robert Ikiz.

Sammantaget är det här ett riktigt dreamteam. En supergrupp med starka individer som samtidigt fungerar som ett kollektiv, det märker man direkt när de sammanstrålar kring en fin version av Lindgrens egna komposition ”Dreaming in New York”.

Många av kvällens låtar är hämtade från Lindgrens album ”Souls” men inga av musikerna som medverkar där finns med på scenen. Det innebär att låtarna till viss del får en annan karaktär. Det gör inget, även om Concord inte riktigt kan matcha Gregory Porters stämma i ”Souls” och ”Small stuff”. Å andra sidan är han en alldeles lysande basist.

Jo, det är en mycket bra konsert, med trivsamt funkig och soulig smooth jazz av en sort som Magnus Lindgren behärskar till fullo. Mot slutet blir det i och för sig lite för mycket publikfriande beatboxeri och solon utan riktigt fokus. Men man får ju som bekant ta det onda med det goda. Hade jag fått bestämma skulle Margareta Bengtssons harpa fått ta en hel del av det utrymme som den levande trummaskinen Butterscotch fick.

Det är inte ofta man ser en harpa på Fasching. Foto: Dan Backman.