Klabbe Hörngren. Fasching 15 oktober.

Klaviaturspelaren och kompositören Klabbe Hörngren har med gruppen Klabbes Bank varit en av de senaste årens intressantaste musiker på den svenska jazzscenen. Med sandpapprad elektronik och ett ibland rockigt anslag har Banken varit med om att vitalisera en ibland anemisk jazztradition.

När han med en för tillfället specialsydd ensemble (med basisten Jacob Öhrvall och trummisen Martin Öhman från Banken, kompletterade med violinisten Livet Nord och gitarristen Carl Svensson) framför ett beställningsverk av P2 Sveriges Radio blir både den rockiga och synthiga sidan accentuerad.

Det är ryckigt och knyckigt och så storslaget att jag känner hur symfonirocken (äntligen!) ingår i en efterlängtad symbios med jazzen. I början tror jag mig höra jag ett eko av progrockgruppen Yes. Antagligen associerar jag fel men tanken är lockande.

En stund senare skriver jag ”80-talssynth” och ”tung jazzfusion” i anteckningsblocket och hör hur ett uppdaterat Soft Machine möjligen skulle kunna ha låtit. Antagligen har jag fel även där, men också den tanken är lockande.

Mest är det förstås en lite mindre jazzig och mer friformig version av Klabbes Bank vi ser och hör. Den smutsiga elektroniken känns igen och de disparata elementen som så fint sammanfogats.

Om det inte skulle se så töntigt ut i skrift skulle man kanske kunna kalla det för frijazz med attityd.

Det till stora delar improviserade beställningsverket framfördes inom ramen för utdelandet av Sveriges Radios Jazzkatt, med ett flertal andra uppträdanden. De hiskeligt fula glastassar som utdelades gick i år till Mariam Wallentin (årets musiker), Fire! Orchestra (årets grupp), Anna Högberg (årets nykomling), Anna -Lena Laurin (årets kompositör), Bertil Fält (guldkatten).

Foto: Dan Backman.