Annons
X
Annons
X

Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

När trummisen Bengt ”Beche” Berger framträder med sina olika konstellationer, och de är rätt många, brukar det bli musik som krumbuktar sig i alla möjliga riktningar. Särskilt så med den lite större konstellationen Beches Brew (ett namn som naturligtvis anspelar på Miles Davis-albumet ”Bitches brew”) och ännu mer så med tillägget ”big”.

På Mosebacke krumbuktar sig musiken från en hetsig bluestolva till en sönderplockad polka, över en tonsättning av en Shakespear-text och en hyllning till den saknade trummisen Thomas ”Mera” Gartz. Ungefär. Om inte världsmusik vore ett så problematiskt begrepp skulle det kunna vara tillämpligt här. Med tillägget jazz.

Mera-hyllningen hör till konsertens bästa. En slags jazzig version av den suggestiva Träd, Gräs och Stenar-monotonin (om det går att föreställa sig) med ettriga inpass på sopran (Thomas Gustafsson), sopranino (Thomas Jäderlund) och fiol (Livet Nord).

Det finns andra fina partier under konserten – som ett lödigt gitarrsolo av Max Schultz, den snabbt framrusande Metapolka och, förstås, Mats Öbergs infallsrika utsmyckningar – men det finns också stunder då musiken irrar omkring utan något fokus. Då hjälper inte det goda humöret.

När BBB avslutar sin timslånga del av releasekonserten (förutom en liveinspelning med BBB firas det nya albumet med Ellika Solo Rafael) har jag flera gånger kommit att tänka på proggbandet Arbete & Fritid, en grupp som Beche var en viktig del av under de första åren. Det var ju en i allra högsta grad framsynt grupp som också de tog sin musik åt alla möjliga håll.

bbb22

Foto: Dan Backman.