Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Det här är så sorgligt. På så många sätt.

Vi talar ju ändå om en gigant. En 64-årig amerikansk sångare, kompositör, multiinstrumentalist och producent som står bakom några av de finaste poplåtar som någonsin skrivits. Ett tvättäkta musikgeni som sedan slutet av 60-talet skruvat ihop (och skruvat isär) klassisk pop med garagerock, progrock och blue eyed soul i Phillyskolan.

Men nu står han här. På en liten rockklubb inför några hundra åldrade fans. Och sjunger infantilt om ”angry bird” och ”party liquor” över en till stora delar förinspelad musik som låter arenatechno och Skrillex. Dansande som en tonåring med skidglasögon som blivit hög på Ecstacy för första gången.

Det är ovärdigt, förnedrande och djupt tragiskt.

Jo, jag vet att Todd Rundgren är en rastlös själ som hela tiden vill pröva nya grepp. Den amerikaniserade progrock han utforskade med Utopia var ju rätt påfrestande redan på 70-talet, för att inte tala om det han gjort under psedonymen TR-i (Todd Rundgren interactive).

Inget av detta når dock upp (eller ska vi säga ner) till denna bisarra nivå. Det är som att han medvetet vill köra sin karriär och sin upphöjda status i botten. Eller som att han försöker inbilla sig själv och sina gamla fans (som är obegripligt entusiastiska) att han utvecklar sin musik i nya riktningar.

Men så är det ju inte. Tillsammans med trummisen Prairie Prince (mångårig kompanjon med ett strålande förflutet i The Tubes), gitarristen Jesse Gress och ett gäng burkade synthar kör han rätt ner i diket med dansmusik från helvetet.

När han avslutar eländet med dagistechnoversioner av de gamla mästerverken ”Can we still be friends”, ”I saw the light” och ”Hello, It’s me” vet jag faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Så bisarrt är det.

”Can we still be friends?” undrar han. Nej, faktiskt inte. This is the end of a long and beautiful friendship. I alla fall för tillfället. Med förra årets sjabbliga men ändå fina solokonsert på Södra Teatern i minne så vet man ju inte vad Todd Rundgren kommer upp med nästa gång.

Angry bird, Todd Rundgren och Jesse Gress. Foto: Dan Backman.

Fler bloggar