Brian Enos långa, kaliforniska nu

En långsiktig man.

Under en middag igår på suveräna creperian Ti Couz hamnade jag i en diskussion med en bekant som arbetar administrativt på den San Francisco-baserade stiftelsen The Long Now Foundation, där ambientgurun Brian Eno är en av grundarna. Organisationens målsättning är att gynna långsiktigt tänkande som alternativ till vår samtids allt mer utspridda och destruktiva kortsiktighet. Ambitionen är att utföra saker ”långsammare/bättre”, inte ”snabbare/billigare”. LNF har flera intressanta medgrundare, men att det var just Eno – känd för sina utdragna, meditativa musikstycken – som kom på begreppet ”long now”, framstår som ganska självklart så här i efterhand.

Eftersom denna term myntades av Eno som en motreaktion på hans upplevelse av New York, dit han flyttade i slutet av 70-talet – och att stiftelsen sedan kom att baseras i San Francisco, löpte vårt samtal snart in på hur atmosfären i dessa världsstäder på motsatta kuster skiljer sig åt. Eno har beskrivit hur han kände att New York – som var och fortfarande är en extremt hetsig, omedelbar och överväldigande stad – förkroppsligade känslan av ett ”kort nu”, där människor enbart fokuserade på det som var intressant för stunden. Han insåg att han föredrog motsatsen, ett ”långt nu” – och det hittade han inte i det stora, stinkande äpplet.

Lite dimmigare, lite långsammare, mycket trevligare. Foto: Erik Augustin Palm.

Frågan är då om San Francisco är motsatsen? I The Bay Area ligger trots allt Silicon Valley – IT-branschens mecka – som helt klart bidrar till ögonblicksfrosseriet, inte minst i form av den ”instant gratification” som möjliggörs av att ständigt vara uppkopplad. Å andra sidan skulle man kunna hävda att stora delar av IT-branschen ju enbart sysslar med strävandet efter en bättre fungerande framtid, även om det ofta blir så fel, så fel. På många andra plan är det dock odiskutabelt att den här stan är ett passande geografiskt ramverk för utvecklandet av ett långsiktigt tänkande. Klyschan om det tillbakalutade Kalifornien stämmer delvis, och lägg där till en miljöpolicy som är bland den mest progressiva i USA, samt en uppsjö av slow food, hållbar kultur och reflexiva dialoger.

Not your grandmothers watch. Foto: The Long Now Foundation.

Slowrörelsen har ju även svenska bidrag som bland annat Owe Wikströms bästsäljande bok Långsamhetens lov, men få andra i världen kan ha tagit det hela så långt som The Long Now Foundation. Som en symbol för hur nipprigt långsiktiga man är på LNF har man startat projektet The Clock of the Long Now – en 10.000-årsklocka som ska inrymmas i ett berg i östra Nevada. Tanken var först att den skulle ticka en gång per år, ha en visare som går ett varv varje sekel och en gök som tittar ut varje millennieskifte. Joråsåatte. Men de flesta vägarna till en debatt i ämnet är såklart bra vägar. En prototyp av klockan, som verkar bli lite annorlunda än ursprungsplanen, finns idag på Science Museum i London.

Tidsperspektivet hos The Long Now Foundation.

Brian Eno har förstås lämnat New York och är idag baserad i London, men han har flera länkar till San Francisco. Tydligen bodde han här ett tag i början av 80-talet och det sägs att han fortfarande har kvar en lägenhet. I en intervju med The San Francisco Chronicle 2007 gav Eno sin syn på den anda i staden som är så väl lämpad för en lätt överdriven men likväl viktig organisation som The Long Now Foundation:

”I think it’s one of the world’s five great cities. I like it mostly for its intellectual culture. I think there’s a kind of freedom of thought and a generosity of thought and an optimism of thought which I have a regular injection of. ’Things could work out, things could be good, why don’t we try it and see what happens?” / / ”…I sort of think in a way that’s where I still live really, that’s where my mind lives, I suppose, even if my body lives somewhere else.”

Kolla in Brian Enos iPhone-applikation Bloom, där du kan designa din egen eviga ambientmusik genom förstrött fingrande på ett drömskt pastellfärsgränssnitt, mellan alla dina stressiga jobbsamtal. Och läs en utmärkt intervju med Brian Eno i The Guardian från januari, här.