Kalifornienbloggen

Erik Augustin Palm

Erik Augustin Palm

Parallellt med att de röda mattorna på Berlins grandiosa filmfestival börjar rullas ihop avrundades i torsdags den tolfte upplagan av The San Francisco Independent Film Festival – även kallad SF IndieFest – garanterat utan paparazzifotografer och superstjärnemingel. I år hölls den två veckor långa frossan i alternativ amerikansk film på den legendariska art-house-biografen The Roxie i Mission District (som i fjol fyllde 100 år).

Art house-biografen The Roxie var hem åt årets SF IndieFest. Foto: Erik Augustin Palm.

Sedan starten 1998 har SF IndieFest vid sidan om festivaler som Sundance-avstickaren Slamdance växt fram till en viktig trampolin för många av USA:s debuterande filmregissörer utan marknadsanpassade manus och Hollywoodfinansiärer i bakfickan. Festivalen fungerar även som en symbol för Kaliforniens andra filmcentrum The Bay Area, med fler filmfestivaler per år än vad som egentligen är möjligt att hinna med även för de mest inbitna av filmnördar. Dessutom med en bredd som få städer kan tävla mot. Eller vad sägs om varianter som Queer Women of Color Film Festival, Bicycle Film Festival, CounterCorp Anti-Corporate Film Festival, Tranny Fest, Earthdance: The Short-Attention Span Environmental Film Festival och Another Hole in the Head Horror Fest (vars namn driver just med regionens överflöd av filmfestivaler)? Allt detta utöver jättar som San Francisco International Asian American Film Festival och stadens stolthet: San Francisco International Film Festival, som äger rum i april/maj.

Att urvalet på årets upplaga av SF IndieFest lade fokus på lokala bidrag gillades naturligtvis av publiken. Särskild uppmärksamhet har riktats mot Katherine Bruens hyllade dokumentär Corner Store, som hade världspremiär på festivalen. Historien om palestiniern Yousef Elhaj, som har en typisk SF-hörnbutik i korsningen av 15:e gatan och Church Street, är ett utmärkt exempel på god kalifornisk filmkonst gjord på behörigt avstånd från Hollywood.

Fler bloggar