Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Enligt uppgifter i media ska regeringen förbereda ett förbud mot försäljning av akutsjukhus. Den stopplag som den förra socialdemokratiska regeringen införde och som avskaffades av Alliansregeringen, ska nu återigen införas.

Beslutet motiveras på följande sätt av den ansvarige ministern Gabriel Wikström (s):

”Jag vill inte föregripa de exakta detaljerna, men det handlar om att hindra att våra gemensamma region- och universitetssjukhus slumpas bort. Av strategiska skäl måste de vara kvar i offentlig regi, säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S).”

”Slumpas bort”? Kommunallagen stadgar redan att landsting och regioner inte har rätt att försämra den kommunala förmögenheten. Det är förbjudet att ”slumpa bort” akutsjukhus, på samma sätt som det är förbjudet att ”slumpa bort” annan primär-/landstingskommunal egendom.

Och vilka är de ”strategiska skäl” som Sjukvårdsministern har för detta?

I Sverige finns ett privat akutsjukhus: St Görans Sjukhus i Stockholm.

St Görans sjukhus är inte bara ett bra sjukhus, det är ett sällsynt bra sjukhus. Kanske Sveriges absolut bästa. Man redovisar jämna och goda kvalitetsresultat, nio av tio patienter är nöjda och medarbetarna är klart nöjdare än genomsnitt i Stockholms läns landsting.

I över tjugo år har St Göran öppet redovisat sin kvalitetsstatistik. Det handlar om transparens, men också om det triviala (men i debatten kontroversiella) påpekandet att det inte finns någon motsättning mellan kvalitet och kostnadseffektivitet. Tvärtom, låg kvalitet kostar pengar.

Sjukvård – som all annan verksamhet – blir kostnadseffektiv om man gör rätt saker på rätt sätt och om man gör rätt från början. Det är det som är kvalitet.

St Göran är den empiri som finns vad gäller svenska privata akutsjukhus. Det är detta regeringen vill stoppa.

Jag skrev igår om Frédéric Bastiat och om det vi ser och det vi inte ser. Stopplagen är ytterligare ett exempel på detta.

Vi ser St Görans Sjukhus. Det står där med sina nöjda patienter, medarbetare och goda resultat.

Och det förekommer naturligtvis inte ens i Gabriel Wikströms mest vilda fantasi att det skulle återkommunalisera. Man får söka sig till Vänsterpartiet eller den socialdemokratiska yttersta vänstern för att finna en så utstuderad vilja till självdestruktivt beteende.

Däremot kan Wickström lugnt förbjuda det vi inte ser.  Av ”strategiska skäl”.

Vad vi inte ser är de nya St Göran som skulle kunna bli resultatet av att exempelvis Stockholms Läns Landsting kan gå vidare att hitta en annan ägarform för Danderyds sjukhus. Eller varför inte fler privata sjukhus i de många sedan länge krisande och misskötta (s)-styrda landstingen?

Sanningen är att fler sjukhus borde privatiseras. Det borde vara en central del av en borgerlig sjukvårdspolitik. Att fler verksamheter befrias från landstingspolitikers ”strategiska” överväganden och istället tillåts fokusera på att utveckla vården.

Svensk sjukvård står inför enorma utmaningar. Kombinationen av medicinsk utveckling och en åldrande befolkning lämnar inte något utrymme för grötmyndiga ”strategier” eller förbud mot förnyelse och utveckling.

Det kommer behövas nya sätt att arbeta, förmåga att bättre utnyttja resurser och – inte minst – att implementera lärdomar av det som fungerar bäst (må det vara i Sverige eller utomlands).

St Görans ägare – men även andra svenska och utländska aktörer – besitter ett industriellt kunnande inom sjukvård som bara väntar på att få spridas. Regeringen vill i praktiken förbjuda möjligheten att använda detta kunnande i svensk sjukvård.

Stopplagen är ett socialistiskt försök att förbjuda framtiden. Det kommer naturligtvis inte att gå.

Tyvärr har det aldrig hindrat politiker som Gabriel Wikström från att försöka.

Därför blir vi utlämnade åt landstingspolitiker med ”strategiska skäl” istället för professionella människor som utvecklar effektiv vård av god kvalitet.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.