I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Ser civilminister Ardalan Shekarabi i Agenda. Om den kommande utredningen om hur välfärdsföretag ska regleras.

Det finns ett starkt element av önsketänkande i den socialdemokratiska synen på välfärdsföretagande.

Samtidigt som man slutit en överenskommelse med Vänsterpartiet (som inte bara är emot välfärdsföretagande, utan även emot rätten att välja bland annat skola) hoppas man att något eller några av allianspartierna ska ansluta sig till denna.

Samtidigt som man vill förbjuda vinstdrivande välfärdsföretag, tror man att ”de seriösa” välfärdsföretagen ska fortsätta sin verksamhet som vanligt. Trots att företaget som organisationsform i princip ska utrangeras ur välfärden.

Samtidigt som man vill detaljreglera vård, skola och omsorg vad gäller grundläggande frågor om organisation, bemanning etc. så vill man se fortsatt ”innovation” på välfärdsområdet.

Ardalan Shekarabi vill äta kakan, ha den kvar, sälja den, låna ut den, sprara den till senare och slutligen dela den med alla tänkbara.

När Stefan Löfven tillträdde som partiordförande var en av hans första och viktigaste observationer att det inte fanns någon återvändo vad gäller valfrihet och privat välfärdsproduktion. Hundratusentals svenska  elever, föräldrar, äldre, anhöriga etc är nöjda med den vård, skola och omsorg som de valt. De vill inte gå tillbaka till den ordning som rådde för 25-30 år sedan.

Stefan Löfven insåg det inte minst Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet helt missade: att välfärdsföretagandet är ett tveeggat svärd. Väljarna må vara tveksamma till vinster i välfärden, men de sätter samtidigt utomordentligt stort värde på möjligheten att välja.

Agenda hade också hittat ett privat äldreboende med uppenbart mycket nöjda avnämare, som uttryckte oro över vad som skulle hända vid en kommande kommunalisering.

Sjöstedt kom undan valet med blotta förskräckelsen. Till och med i den vänsterpartistiska eftervalsanalysen har man insett att frågan fick för stor roll. Väljarna ville inte låta Vänsterpartiet förbjuda valfriheten.

Detta insåg Stefan Löfven när han tillträdde. Vinst i välfärden är ett extremt potent vapen, men om Socialdemokraterna börjar driva frågan på allvar slår det en kil rakt in i väljargrupper som partiet inte har råd att stöta sig med.

Dilemmat blir inte mindre tydligt av att LOs vice ordförande Tobias Baudin inte lämnar mycket över till fantasin. Med sedvanlig nyanserad analys ansluter sig LOs ledning entusiastiskt till Vänsterpartiets position i frågan och beskriver en verksamhet med tioutsentals medarbetare och hundratusentals nöjda avnämare som ”Vilda västern”.

I Agenda avslöjades också att det ligger i farans riktning att frågan ska utredas av Ilmar Reepalu, under lång tid ansvarig för det socialdemokratiska skyltfönstret Malmö.

Malmö stad har under decennier av socialdemokratisk ledning drivit en restriktiv linje mot alternativ i välfärden. Många friskolor vittnar om att det varit svårt – trots starka önskemål från föräldrar – att etablera sig i Malmö.

Så sent som för några veckor sedan sade Malmö stads socialdemokratiska ledning nej till stiftelsedrivna Bladins att utöka sin populära engelskspråkiga förskola.

Och i helgen kunde vi läsa om hur den kommunala Värner Rydénskolan stängs av säkerhetsskäl.

I Sydsvenskan kommenterade det ansvariga socialdemokratiska kommunalrådet Anders Rubin (s) det hela med att:

”Jag har hört talas om stängningen men har inte fått mer information, säger han och har fått intrycket att det nog bara handlar om en dags stängning.

–  Det har visst hänt vid några tillfällen tidigare, så det är inte helt ovanligt.”

Anders Rubin förefaller inte överdrivet orolig över att hundratals föräldrar inte har någon skola att skicka sin barn till, eller att det är osäkert om den är säker om den förblir öppen. Istället redogör han för den formella delegationsgången i kommunen.

”När det gäller arbetsmiljö så är det väldigt noga att varje led i organisationen vet vad den gör. Detta har vi delegerat till skoldirektören, som i sin tur har delegerat till nästa nivå. Det är där besluten tas om vad man ska göra och inte göra.”

Någon egen egentlig egen roll i den här frågan verkar det ansvariga kommunalrådet inte uppfatta att han har.

”Vi kommer säkert att bli informerade i nämnden, men det är inte vi som agerar och har det delegerade ansvaret”,  meddelar Anders Rubin de hundratals föräldrar och barn vars skola är stängd av säkerhetsskäl.

Jag ber läsaren göra följande tankeexperiment: antag att Anders Rubin var ägare/Vd för en privat friskoleverksamhet och meddlade att ”det är inte vi som agerar och har det delegerade ansvaret”.

Min egen bedömning är att hans överlevnad i traditionella och sociala medier skulle kunna mätas i timmar.

Uttalandet ska också ses mot bakgrund av att det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne inte bara är  emot vinst i välfärden, man är dessutom mot det fria skolvalet. Anders Rubins makt över malmöbornas skolval ska utökas. Det är var man bor – dvs vilken köpraft man har på bostadsmarknaden – som ska avgöra var man går i skola.

Här står Ardalan Shekarabis val.

För Jonas Sjöstedt, Tobias Baudin och Anders Rubin är valet självklart. Rubin ska ha mer makt.

För Shekarabi och Löfven är frågan betydligt svårare.

För en socialdemokrati som vill regera Sverige från mitten går det inte att offra hundratusentals elevers och föräldrars valfrihet. Därför kommer vi att se mer av detta socialdemokratiska dilemma och av Ardalan Shekarabis publika dagdrömmar.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.

Fler bloggar