Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Säga vad man vill, men valutgången i Grekland var ändå spektakulär.

Ett parti på den yttersta vänsterkanten samlade 36,3 procent av väljarna och lyckades nästan – beroende på det ovanliga grekiska valsystemet som tilldelar extra mandat till det största partiet (så kallad förstärkt proportionalitet) – nå egen majoritet i parlamentet.

Syriza är ett extremparti – från början en koalition av allsköns socialistiska och kommunistiska rörelser, inklusive maoister och trotskister – med en agenda som kommer driva Grekland till definitiv ekonomisk ruin, som riskerar sätta landet på en farlig utrikespolitisk kurs och som ställer i fråga landets framtid i såväl Eurosamarbetet som EU.

Man ska ha respekt för att grekerna valde Syriza, man kan inte ha respekt för valet av Syriza. De grekiska väljarna har en demokratisk rätt att fatta dåliga beslut. Detta är ett magnifikt dåligt beslut.

Grekland sitter nu med en extrem regering som lever i föreställningen att ett sorts avancerat brinkmanship och socialism ska rädda landet.

Man kan ha synpunkter på EU och den så kallade trojkan. Men föreställningen att Grekland kan ha en framtid utan ekonomiska reformer och stabila statsfinanser är naturligtvis rena fantasier.

Socialismen har fungerat lika illa i Grekland som överallt annars. Så kommer det bli även denna gång.  För att travestera Margaret Thatcher: problemet med Syrizas politik är att förr eller senare tar tyskarnas pengar slut.

Man ska defiitivt ha synpunkter på hur de grekiska – tidigare – statsbärande partierna agerat under decennier.

Att de svenska socialdemokraternas systerparti PASOK – som så sent som 2009 samlade 43,9 procent av väljarna – i söndags fick blott 4,7 procent av rösterna är en av de största genomklappningarna av ett stort politiskt parti i den västerländska demokratins historia. Mot bakgrund av PASOKs agerande skulle jag ändå säga att 4,7 procent är ett hyggligt resultat.

Vänsterpartiets entusiasm för Syrizas framgångar har det å andra sidan inte varit fel på. Partiledaren Jonas Sjöstedt var på plats i Grekland för att stödja Syriza i valkampanjen och i en panegyrisk debattartikel i Expressen meddelar en segerrusig vänsterledare att:

”Syriza är inte en del av den gamla eliten som har gynnat sig själv, de har bekämpat EU:s och högerns politik som har drabbat Grekland så hårt. De kräver att politiken läggs om, de vägrar lyda troikan från EU, ECB och IMF. Dessutom hjälper de faktiskt de som drabbas.”

Nu är ju hyckleri en gång för alla inget större bekymmer för ett parti som Vänsterpartiet. Som ett reformerat förutvarande Moskvatroget kommunistparti har man ju varit med om en del.

Men det som sker nu är ändå väldigt talande.

Att Vänsterpartiet inte har några bekymmer med att Syriza härbärgerar en rad personer och rörelser på den yttersta vänsterkanten är kanske inte att förvånas över. Men det stannar inte där. Sjöstedt sväljer nu kameler av en storlek och i en takt som är imponerande till och med  för Vänsterpartiet.

Syriza bildar koalitionsregering med det högerpopulistiska och – mycket milt uttryckt – invandringskritiska Oberoende greker.

En politiskt naiv person skulle kanske tro att Jonas Sjöstedt därmed skulle få lite kalla fötter i sin relation till Syriza. Men, nejdå.

I en intervju i gårdagens DN säger Vänsterledaren att han tvärtom är ”glad över att regeringsfrågan kan få en snabb lösning”.

Sjöstedt medger att det finns ”betydande olikheter” mellan Syriza och Oberoende greker. Men det gör det ju även med andra partier, konstaterar han.

Vad Oberoende greker bland annat tillför till koalitionen är en djupt osmaklig aggresivt populistisk inställning till Tyskland. Partiledaren Panos Kammenos ska till och med ha sagt att Europa styrs av ”tyska nynazister”.

Utöver det unikt omdömeslösa i ett sådant uttalande är det möjligen inte nödvändigtvis vad Grekland behöver.

Men den nye eftertänksamt analytiske Jonas Sjöstedt vill verkligen inte föregripa något här: ”Jag tror det är klokt att vänta med kritiken tills vi ser vilken politik som regeringen tänker föra.”

Att partivännerna i Syriza släppt in Oberoende greker i regeringen bekymrar helt enkelt inte Sjöstedt som ”räknar med att de [Syriza] kan hålla lite ordning på dem.”

En annan tolkning är att Vänsterpartiet nu ger grönt ljus till Alliansen eller Samarbetsregeringen att ta in Sverigedemokraterna i regeringen. Åtminstone så länge man ”håller lite ordning” på Karlsson och Åkesson.

Men det stannar inte där. Grekland lägger nu – med Sjöstedts kamrater och deras nyvunna vänner – om sin utrikespolitik.

Igår deklarerade den nya grekiska regeringen att den inte stod bakom en EU-resolution om skarpare sanktioner mot Ryssland och som fördömde dödandet i Mariupol.

Det är värt att notera att detta inte beror på Syrizas oförmåga att ”hålla ordning” på Oberoende greker. Detta är Syrizas politik.

Den nye grekiske premiärministern har vid ett flertal tillfällen uttalat sig kritiskt mot EU:s politik gentemot Ryssland – inklusive sanktionerna. Och Putins entusiasm över Syrizas valseger får Jonas Sjöstedt att framstå som dämpad.

Syriza har dessutom systematiskt röstat emot Moskvakritiska förslag och resolutioner i Europaparlamentet. Inklusive kritik av annekteringen av Krim.

De mer luttrade är kanske inte förvånade, men Jonas Sjöstedt har helt enkelt gjort sig till en den grekiska brunvänsterns nyttiga idiot.

 

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.