Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Gårdagens massaker i Paris är det värsta terrordådet i Frankrike på ett halvsekel och ett brutalt, fegt och cyniskt slag mot vårt öppna och fria samhälle.

Som ofta skaver uttrycket ”oskyldig”. Det tror f-n att de som mördades var oskyldiga. Vad skulle de ha gjort för att vara skyldiga? Och i så fall till vad? Och i vems ögon? Vem förtjänar att bli avrättad med ett maskingevär?

Själv tycker jag att Charlie Hebdos teckningar (det jag sett) är skrikiga, vulgära och – ärligt talat – högst marginellt underhållande. Men dess upphovsmakare är naturligtvis i alla ordets bemärkelser oskyldiga.

Manifestationerna för yttrandefriheten har sedan dådet varit massiva. I Frankrike och över hela den fria världen. Det är extremt bra. Vi lever i en civilisation där det måste vara självklart att det kan finnas tidskrifter som Charlie Hebdo. Hundratals miljoner människor världen över är villiga att försvara denna frihet. Åtskilliga andra hundratals miljoner vill vara en del av den. Låt oss inte glömma det. Friheten är en vinnande idé.

Tankens och ordets frihet har starka existentiella dimensioner. Att med tvång, våld och hot beskära människors intellektuella sökande är ett försök att beskära oss som människor. Inte mer eller mindre. Det är att stjäla en av människans viktigaste vägar till värdighet och självförverkligande.

Stéphane Charbonnier – tidskriftens chefredaktör – sa att han hellre dog än levde som en råtta. Han och hans kollegor tvangs betala det yttersta priset för sin rätt att uttrycka sig. Handlingens syfte var att straffa, men också att skrämmas. Att krympa oss som människor.

Men det fria ordet har också starka sociala dimensioner. En dag som denna kan det låta väl instrumentellt, men yttrandefriheten är en kollektiv nyttighet. Vi gynnas alla av att leva i ett fritt samhälle där andra får tycka, tänka och säga vad de vill. Vi kan ogilla det och det kan vara utmanande på mer än ett sätt, men i grunden är yttrandefriheten samhällets process för att hitta bättre och djupare kunskap.

John Stuart Mills klassiska försvar för yttrandefriheten utgår från denna syn på samhället som något öppet och pågående och inte något fixt och färdigt.

Vi behöver yttrandefrihet för att en ny och främmande tanke kan vara rätt, för att den kan ställa våra nuvarande tankar i nytt ljus och för att den ställer krav på oss att rannsaka och förbättra våra argument. Vi behöver yttrandefrihet för att avgöra om Charlie Hebdoos teckningar är skräp eller om de verkligen tillför något.

De som beslutade sig för att släcka dessa människoliv hatar denna frihet. Det är själva poängen. För dem är inte samhället öppet (de vet exakt hur det ska se ut) och kan därför inte vara fritt. Frihet och totalitarism är som eld och vatten. Den för vilken samhället är fixt och färdigt kan inte ha någon frihet. När alla tankar är tänkta behövs inga nya. Och de som envisas med att tänka nytt hotar ordningen och måste stoppas.

Det fria samhället behöver försvaras. Framförallt med pennan, men också med svärdet.

Det som hände igår hände i Paris. Men det kan likaväl hända i vårt land. Den som hotar eller planerar att skada andra måste veta att det inte kommer att ske ostraffat.

 

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.