I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Varje år passerar 2,3 miljoner passagerare Bromma flygplats. Man behöver inte ha fantasi för att föreställa sig vilka dessa människor är. Har man varit där en tisdagsmorgon i november har man nog rätt klart för sig vad denna stora siffra representerar.

Det är försäljaren som flyger med sjuflyget till Umeå för att ha sitt tredje möte med företagets struligaste kund, tjänstemannen på Landstinget i Västernorrland som ska på möte på SKL, regeringstjänstemannen som flyger till sitt oräkneliga arbetsgruppsmöte i Bryssel, forskaren i Lund som ska på seminarium med kollegor på Karolinska, de tjusiga Stockholmsadvokaterna som ska träffa sin klient i Östersund, Kalle som ska hälsa på farmor i Stockholm och så vidare.

Man behöver inte romantisera. Bromma flygplats är en bit medelgrå/medelfantastisk svensk vardag som är en del av att detta samhälle faktiskt fungerar. Flygresor som bidrar till att människor kan sätta mat på bordet, att företag kan utvecklas och att tiotusentals kan träffas.

Jag tror inte att det finns ”helt vanliga människor”. Men i den mån det gör det, så flyger många av dem till och från Bromma flygplats.

Eller så kan man se Bromma som en symbol för ett höggradigt glamoröst affärsflygande för ett utvalt fåtal. 2,3 miljoner börs-VD-resor på en våg av champagneglas, gåsleverkanapéer och bläddrande i artiklar om världsherravälde i Fortune Magazine. Det är Pan Am på sextiotalet. Möjligen något nyktrare och med längre kjollängd på kabinpersonalen.

Den senare bilden av Bromma håller man sig med på Aftonbladets ledarsida.

Idag skriver Daniel Swedin: ”Människor som inte har för v­ana att åka privatflyg har väl annat att tänka på.” 

Swedin rotar i sin fatabur av invektiv och hittar det kanske värsta man kan tänka sig: ”direktör”.

Man ser inte minst framför sig de praktiska problem som uppstår när man flyger i cylinderhatt.

”Nu har en rad kommunpolitiker skrämts upp av direktörerna: Om Bromma försvinner så dör det lokala näringslivet. Men tror någon på fullaste allvar att landets smådirektörer som flyger reguljärt inte ska kunna ta sig till och från Stockholm om åtta år?”

Ingen har sagt att näringslivet ”dör” (det krävs mer än så). Ingen har sagt att man inte ska kunna ta sig till och från Stockholm (i värsta fall har vi ju Åsa Romsons båt). Swedin väljer att hitta på sin motståndares argument. Gör det lättare för honom får man anta.

Detta är inte första gången som Aftonbladets ledarsida ägnar sig åt denna form av närmast helt demaskerat folkförakt. Swedin utvidgar det till att även gälla ”kommunpolitiker”, som uppenbart inte kan tänka självständigt utan ”skräms upp”.

För någon månad sedan redogjorde Swedins kollega Eva Franchell för sin finstämt nyanserade syn på näringslivet, på Bromma och dess resenärer: ”De vill behålla sina privilegier. Sveriges direktörer ser sina gräddfiler försvinna och anförda av sitt husorgan Dagens Industri går de nu till storms. Det är nya upprörda artiklar varje dag. Den senaste handlar om flyget. ­Direktörerna vill behålla Bromma flygplats, annars går näringslivet förlorat, menar de.”

I artikeln påstod Franchell dessutom att Förbifarten skulle kosta 60 miljarder att bygga. Jag har i ett tidigare inlägg visat att siffran sannolikt bygger på en närmst ofattbart oseriös kalkyl framtagen av Miljöpartiet. Aftonbladet har valt att inte redovisa varifrån siffran kommer. Vi får utgå från att man inte kommer att använda den framledes.

Aftonbladets skäl för att lägga ner Bromma är att det behöver byggas bostäder. Vi är nu så trångbodda att det enda sättet att skaka fram mark är att vi bygger på högproduktiva infrastrukturanläggningar. Bromma skulle vara lite som Hong Kong.

För var och en som flugit över Stockholm (jag erkänner denna moraliska defekt, men skyller på mitt kön och min ålder) framstår det som en närmast perfekt bisarr idé. Det man slås av när man ser vår huvudstad – för att inte tala om hela landet – från ovan är hur gott om plats det är. Från luften ser Stockholm ut som en by på tajgan. En fantastisk vacker by förvisso.

Att det är skillnad på marktillgång och fastighetsvärde är alldeles riktigt. Men för den som vill frigöra fysiskt utrymme för bostadsbyggande i Stockholmsområdet finns det naturligtvis många andra alternativ.

I vintras visade Stockholms Handelskammare – med en rapport och en pedagogisk karta – hur en rad olika restriktioner beskär marktillgången i Stockholmsregionen.

Bromma är en välfungerande och viktig infrastruktur för hela Sverige. Den binder samman vår huvudstad med övriga landet. Om det uttalat tillväxtnegativa Miljöpartiet lyckas stänga den kommer många av de 2,3 miljoner resor som görs idag att genomföras ändå. Där har Swedin och Franchell rätt.

Men det kommer ta längre tid. Vara stökigare. Kosta mer. Och en del kommer alldeles säkert inte att bli av. Det kommer göra vårt land fattigare och kontakterna mellan dess olika delar färre.

Blandningen av Miljöpartiets tillväxtfientlighet och det folkförakt som Aftonbladets ledarsida representerar är det sämsta av två dåliga världar.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.

Fler bloggar