Löfven och Plan B

Igår talade Stefan Löfven på Sydsvenska Handelskammarens Höstmöte i Malmö. Enligt honom själv var det första gången han som statsminister talade inför en näringslivsorganisation.

Omständigheterna har gjort att Stefan Löfvens relation till näringslivet är minst sagt komplicerad.

Å ena sidan var det ett sammanhang där han uppenbart är mycket bekväm. I sin fackliga karriär har han träffat hundratals företagare: Han vet hur de fungerar och vad de vill höra. Igår var han avslappnad, påläst och – inte minst – rolig.

Statsministern berättade bland anat att han i deltagarförteckningen för mötet hade sett att ett av de närvarande företagen hette ”Plan B”. ”Det känns aktuellt”, konstaterade Stefan Löfven med en hel del glimt i ögat. Det rev ner skratt.

Man får ändå ge vår statsminister – eller ”Stefan” som arrangörerna med viss informalitet genomgående titulerade honom – att han verkar vara en trevlig karl.

Ett betydande plus var också att han inte använda uttrycket ”Samarbetsregeringen” (åtminstone inte vad jag hörde). Om det sedan beror på att han inte läst instruktionen från PR-detaljen eller om han inte vill göra sig fånig låter jag var osagt.

Skepsisen bland företagarna är dock rätt betydande. Jag hörde honom i liknande sammanhang när han var nytillträdd partiledare och skillnaden är stor. Det parlamentariska läget, ”vinst i välfärden”-överenskommelsen med Vänsterpartiet, det episka haveriet kring Förbifart Stockholm, Brommas framtid (många av deltagarna på mötet flyger själva eller har medarbetare som ofta flyger dit), överhuvudtaget samarbetet med det näringslivs- och tillväxtfrånvända Miljöpartiet.

Den eventuella smekmånaden är mer än över.

Temat för anförandet var konkurrenskraft och Stefan Löfven tog sin utgångspunkt i regeringens arbetslöshetsmål.

För att vara ett arbetsmarknadsrelaterat mål är det slående hur lite i de politiska förslagen som handlar om arbetsmarknadens funktionssätt. Löfven talar om utbildning, forskning, stabila statsfinanser, innovation, exportfrämjade etc. Men knappt någonting om hur arbetsmarknaden faktiskt fungerar.

Det enda rent arbetsmarknadsrelaterade problem han talade om var den dåligt fungerande ”matchningen”.

Det finns här en hel del likheter med företrädaren. Även Fredrik Reinfeldt och Alliansregeringen talade mycket om ”matchning”. Det är antagligen att förgripa sig på viktiga skillnader mellan de olika arbetsmarknadspolitiska alternativen, men det är slående hur de också liknar varandra i lösningen

Matchningen är problemet och lösningen är att få Arbetsförmedlingen att fungera bättre.

Förklaringen ligger i att vare sig denna eller den förra regeringen på allvar vill reformera (eller ens diskutera) arbetsmarknadens som just en marknad.

För när hörde ni senast om ”matchningsproblem” på andra marknader?

Med risk på att ge mig ut på mikroekonomiskt hal is, så beror ”Matchningsproblem” på en marknad på två saker. Antingen finns det ett informationsproblem, dvs köpare och säljare är inte medvetna om varandra, om hur varan/tjänsten ser ut eller vilket pris den har. Eller så finns det ett prisproblem, dvs priset är för högt för att köparen ska vara intresserad.

Både denna och den förra regeringen har valt att ensidigt fokusera på den första frågan. Bara våra arbetsförmedlare blir duktigare så kommer detta problem att kunna pressas tillbaka. Det känns inte helt övertygande.

Skälet till att man inte vill röra den andra delen – prisfrågan – är att det naturligtvis är djupt kontroversiellt. Här ligger ingångslöner, facklig makt (inklusive reglering av konfliktvapnet), arbetsmarknadsregleringar (som skapar inlåsningseffekter, höjer trösklar och anställningsrisker, vilket i sin tur höjer priset på arbetskraften).

Lägre ingångslöner, reformer av arbetsrätt och minskad facklig makt är frågor som Fredrik Reinfeldt övergav i skapandet av de Nya moderaterna. Och för Löfven skulle det vara en krigsförklaring mot den fackliga armen av hans eget parti.

Istället ställer man sitt hopp till Arbetsförmedlingen.

Det kommer inte att lösa problemen. Den svenska arbetsmarknden behöver en Plan B.