Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

På söndag är det tjugofem år sedan Berlinmuren föll.

I Berlin kommer detta firas för den fantastiska frihetens seger över förtrycket det en gång var.

Med en sällsynt pinsamt risig skoltyska försöker jag följa den hyperspännande Twitterfeeden ”Heute vor 25 Jahren” @Mauerfall89

”Heute vor 25 Jahren” är ett samarbetsprojekt mellan Zentrum für Zeithistorische Forschung (ZZF) i Potsdam, Bundesbeauftragten für di Stasi-Unterlagen (den federala myndighet som förvaltar Stasi-arkiven) och tidningen Bild.

Bilder från demonstrationer varvas med faksimil på artiklar i östtyska statskontrollerade tidningar, uppteckningar från möten, Stasi-rapporter och korrespondens från bland andra Stasi-chefen Erich Mielke. Dag för dag, timme för timme, spelas historien upp igen.

Det är djupt fascinerande. Man vet hur det ska sluta, men det gör inte regimens politiker och tjänstemän. Och – framförallt – det gör inte de tusentals modiga människor som med risk för sina liv samlas i kyrkorna eller går ut på gatorna för att kräva sin frihet.

Man får exempelvis vara en fluga på väggen när Egon Krenz – östtyska kommunistpartiets SEDs siste generalsekreterare – träffar Gorbatjov i Moskva. Man riktigt kan höra historiens klocka ticka när Gorbatjov förklarar för Krenz att Helmuth Kohl är en småborgare och inget intellektuellt ljushuvud.

Att Östtyskland inte upplöstes med ett blodbad beskrivs ofta som ett mirakel. Det är antagligen delvis sant, regimen hade slagit ner folkliga protester med brutalt våld tidigare och det fanns långt gångna planer att med våld kväsa demonstrationerna i Lepzig i början av oktober.

Men det var inte ett mirakel som hade varit möjligt utan ett fantastiskt mänskligt mod.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.