Annons

I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

… har naturligtvis inte jag skrivit.

Däremot är dagens bästa och viktigaste artikel skriven av Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler. Hassler är tillika professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms Universitet. (Och av bilden i DI att döma, Roger Waters-fan!).

Med betydande pedagogik förklarar Hassler varför vi har ett överskottsmål och skjuter ner de fyra vanligaste argumenten för varför det bör avskaffas.

Den viktigaste insikten i artikeln är att det finns behov av att sätta politiskt beslutsfattande inom ett ramverk som försöker göra det mer långsiktigt och rationellt. ”Det är naivt att tro att politiska beslut tas i syfte att maximera samhällsnyttan.” är en lika provocerande som sann iakttagelse. Man behöver bara påminna sig om att regeringens beslut att ”frysa produktionen” av Förbifart Stockholm för att inse att professor Hassler har en poäng här.

Hassler visar på att lockelsen att låna pengar för att finansiera investeringar, eller varför inte rena utgifter, inte har upphört för att vi har goda offentliga finanser. För egen del skulle jag säga att det inte är orimligt att anta att det är precis tvärtom. Jag skrev delvis om detta i ett tidigare inlägg om det långa 1990-talet.

Länder som har tagit sig ur offentligfinansiella problem har fallit tillbaka i nya. Det är denna finanspolitiska jojo-bantning som överskottsmålet syftar till att undvika.

Den så kallade Public Choice-skolan med Gordon Tullock och James Buchanan i spetsen har länge beforskat politiskt beslutsfattande ur ett ekonomiskt perspektiv. Politiskt beslutsfattande har de problem som Hassler pekar på och det finns skäl att försöka ge det strukturer som förbättrar det. Inte minst regler och institutioner som gör det mer långsiktigt.

Hassler kommer i sin artikel med förslag på hur vi faktiskt kan göra politiska beslut öppnare och förhoppningsvis bättre. Genom att låta en oberoende myndighet analysera och rangordna offentliga investeringar efter dess samhällsnytta skulle vi kunna etablera en ordning där andra politiska argument för en investering görs tydligare.

Så kommer det inte att bli. Inte med nuvarande regering.

Magdalena Andersson har sagt att hon inte ämnar avskaffa Finanspolitiska rådet (med tillägget – inte helt befriat från hybris – att hon till skillnad från Anders Borg inte kan se att hon egentligen behöver det). Det är bra. Regeringen behöver professor Hassler.

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.