Annons

Idagbloggen

Anna Lagerblad

Anna Lagerblad

Efter att Idagsidan förra veckan skrev om tidspress i barnfamiljer, hörde flera läsare av sig och bekräftade bilden av vardagens ”ekorrhjul” med dagishämtningar, upphackad nattsömn, fritidsaktiviteter, vab-pusslande…

Men det går att få bättre balans i familjelivet. Det hävdar åtminstone anhängarna av den så kallade slow parenting-rörelsen, som dykt upp i USA och Storbritanninen de senaste åren. Nu ska vi nämligen inte bara äta långsamt (slow food), semestra lugnt (slow travel) och ha utdraget sex (slow sex). Som en reaktion mot dagens tidspressade och vuxenövervakade barndom, pläderas även för ett mer långsamt och tillbakalutat föräldraskap (slow parenting).

En av förgrundsfigurerna är den brittiska tvåbarnspappan Carl Honoré, som skrivit boken ”Under pressure – Rescuing our children from the culture of hyper-parenting”. Istället för att med andan i halsen springa runt mellan barnens olika  ”utvecklande” fritidsaktiviteter, uppmanar han föräldrar att ta ett steg tillbaka och ge sina söner och döttrar tillräckligt med tid och utrymme för att på egen hand utforska omvärlden. Det kan handla om allt från att leka hemma hos grannkompisen till att bara skrota runt och leta efter daggmask.

”Vi är marinerade i en kultur som är inställd på ständig utveckling och förbättring. Som föräldrar tror vi att vi måste anstränga oss till max och lägga varenda krona på att ge våra barn den rätta stimulansen så att de utvecklas maximalt. Hela föräldraskapet blir ett slags tävling i perfektionism” har Carl Honoré förklarat i New York Times.

Även om detta sker i all välvilja är risken stor att barnen berövas viktiga delar av sin barndom, varnar han. Det speciella med den här tiden i livet är just att man har möjlighet att utforska saker på egen hand och i sin egen takt. Istället pressas nu många barn in i en tidspressad och vuxenövervakad tillvaro – vilket riskerar att göra dem både stressade och osjälvständiga.

”Långsamt föräldraskap handlar inte om att saker ska göras i snigeltakt, utan i rätt takt. Barn behöver inte så många schemalagda och vuxenövervakade aktiviteter för att utvecklas och lära sig saker. De flesta har en naturlig förmåga att hitta meningsfulla saker att göra i den fria leken. Tar man som förälder några steg tillbaka så hjälper man dessutom barnen att komma underfund med vilka de själva är – snarare än vilka föräldrarna vill att de ska vara.” förklarar Carl Honoré.
Så varför har det blivit så här? Enligt Carl Honoré finns det flera samverkande förklaringar:

1. I en globaliserad värld hårdnar konkurrensen på arbetsmarknaden och många föräldrar oroar sig för barnens framtida försörjning. För att utveckla deras talanger och öka deras chanser att få ett intressant och välbetalt arbete, börjar vissa föräldrar spela Mozart för sina småttingar redan när de ligger i magen (klassisk musik lär ju vara så bra för synapsernas utveckling…). På den amerikanska västkusten är det inte heller helt ovanligt att barn får börja lära sig kinesiska redan i förskoleåldern.

2. Konsumtionssamhället har också ökat människors förväntningar på hur det goda livet ser ut. Vi ska inte bara ha ett perfekt hem, perfekta semestrar och perfekta tänder. Även barnen ska vara perfekta och utveckla alla sina talanger så långt det är möjligt.

3. Eftersom antalet barn per familj har minskat i västvärlden har de vuxna dessutom mer tid och mer pengar att lägga på varje barns utveckling. Fler kan därför köpa läxhjälp för att höja betygen och skjutsa barnen till fyra aktiviteter per vecka.