Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Som luttrad universitetslärare och tentamensrättare har jag efter decennier av frustrerade suckar lärt mig vilka dumheter jag retar mig mest på, och när folk dessutom frågar mig om detta – vilket nu har hänt – svävar jag inte på målet. Kjesar Ceasar.

Ja, ni läste rätt. Mängder av mina studenter envisas med att stava Caesar ”Ceasar” och stava den ämbetstitel som utvecklades av namnet ”kjesare” istället för det korrekta kejsare. Det senare vittnar om bristande språkkunskaper i allmänhet, och jag låter felstavningen stå för vad den är. Men när jag nu fått frågan på dagordningen kan det vara på sin plats med en utredning om namnet Caesar som sådant.

Gaius Julius Caesar (som likt sin samtids romare lär ha uttalat namnet ”kaisar”) fick namnet som tillnamn, på latin cognomen. Julius, som ofta felaktigt framställs som ett förnamn, var i själva verket hans släktnamn; han tillhörde den juliska ätten, gens Julia. Enligt Plinius den äldre, som förvisso är en diskutabel källa eftersom han levde mer än ett sekel senare, fick den lille gossen tillnamnet i arv från en äldre släkting, som i sin tur fått det eftersom kan fötts med vad vi idag kallar kejsarsnitt, av det latinska verbet för hugga (caedere). En alternativ förklaring går ut på att namnet kommer av att den äldre släktingen hade ovanligt tjockt hår (caesaries), ljusa grå ögon (oculis caesiis), osv. – ingen av dessa, eller övriga förklaringar, kan bevisas.

För övrigt har caesarsallad – alltför ofta och alltför felaktigt stavad ”ceasarsallad” – ingenting med Gaius Julius Caesar att göra. Namnet härstammar från rättens upphovsman, restaurangchefen Caesar Cardini (född som Cesare Cardini i norra Italien), som var verksam i San Diego och Tijuana på 1920-talet, när han (enligt uppgift den 4 juli 1924) skapade salladen. Det bör dock påpekas att ett flertal av Cardinis medarbetare har sökt ta åt sig äran av att ha varit först om att blanda ihop den.