Slaveri i Bysans

Överlevde slaveriet antikens övergång till medeltiden i Bysans, det vill säga det fortfarande existerande (öst)romerska riket? Eller försvann det när imperiet tvingades anpassa sig till nya tider, med anstormande araber, slaver och andra fiender?

Slaveriet fortlevde utan större förändringar i östra Medelhavsområdet under 400-, 500- och 600-talen. Genom det stora lagstiftnings- och lagnedteckningsarbete som kejsar Justinianus I ställde sig bakom på 500-talet blev slaveriet sanktionerat för hundratals år framåt. Krigsslavar fördes av segerrika fältherrar från de oroliga gränsländerna till marknader i rikets centrala delar för försäljning. Sådana marknader fanns i många städer, inte minst i Konstantinopel, dit slavar skeppades från samhällen vid Svarta havets kuster av såväl köpmän som fältherrar. Ofria eunucker var viktiga för kejsarnas hov och administration. Även inom jordbruk och hantverk var slaveriet betydande så sent som på 500-talet.

På 600-talet drabbades imperiet av stora militära motgångar, vilket reducerade antalet tillgängliga slavar, men under de mer lyckosamma krigen på 800- och 900-talen kom åter många krigsfångar till Konstantinopel, där de försattes i slaveri. I de skriftliga källorna för denna storhetstid finner vi gott om eunucker vid hovet, liksom slavar som ägnar sig åt gruvarbete, saltutvinning, myntprägling, harnesk- och vapentillverkning, med mera. Kejsaren var en betydande slavägare, liksom klosterväsendet.

Inte förrän på 1000-talet minskade det bysantinska slaveriet i betydelse. Detta berodde bland annat på att regimen öppet motarbetade storjordägarna, som hade många slavar, men det berodde främst på att krigen återigen gick allt sämre och antalet krigsfångar blev färre. Under påföljande sekler reducerades slaveriet till ett marginalfenomen. För ofrihetens historia under imperiets sista sekler har vi få källor, men det står helt klart att ett visst husslaveri fortlevde ända till 1400-talet.