Sankt Olofskulten på Österlen

Trots reformationen överlevde helgonkulten i skånska Sankt Olof i flera sekler, eftersom både folket och sockenprästerna ömmade om det norska helgonet i dennes sydöstskånska skepnad. Men hur gick kulten till? Har vi skriftliga vittnesbörd om hur pilgrimer vördade Sankt Olof?

Ja, det har vi. Carl von Linné, som besökte orten 1749, har berättat att vidskepliga bönder sökte sig till Sankt Olof för att stryka sig med helgonskulpturens yxa och lämna små gåvor för att utverka hjälp. I en annan redogörelse från 1700-talet framgår att pilgrimerna beströk sig nio gånger med yxan, varefter de gick till den närbelägna källan för att dricka av vattnet och offra gåvor i brunnen. Fattiga lämnade bröd, ost, fläsk, eller kött – vad de än hade – som fromma presenter. När ceremonierna var över dracks Sankt Olofs skål, och det var inte ovanligt att denna del av kulten urartade. Skålandet och festerna kunde hålla på till långt in på natten. De slutade ofta i ymnigt fylleri och slagsmål.

Kulten förefaller huvudsakligen ha ebbat ut på 1800-talet, men så sent som 1918 fick prästen i Sankt Olof ett brev från en svensk utvandrare i Kalifornien. Brevskrivaren översände en dollarsedel som prästen uppmanades att lägga i kyrkans offerkista på det att han skulle återfå sin hälsa.