Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När började man tala om de sju dödssynderna? Har de hängt med sedan gammaltestamentlig tid, eller utvecklades uppfattningen om dem först under medeltiden?

Dödssynderna är de synder som, enligt katolsk tro, är särskilt allvarliga eftersom de är grundläggande synder, dvs. moraliska brister som i sin tur leder till andra synder och därmed orsakar mänskligheten ovanligt mycket elände. Denna tanke – att vissa typer av ondska och dumhet är värre än andra – är urgammal och träder oss till mötes redan i Gamla testamentet. Enligt Ordspråksboken finns det sju saker som Gud särskilt irriterar sig på:

”Sex ting är det som Herren hatar, / sju är det han avskyr: / stolta ögon, falsk tunga, / händer som utgjuter oskyldigt blod, / ett hjärta som smider onda planer, / fötter som skyndar till allt som är ont, / menedaren som vittnar falskt / och den som vållar tvist mellan bröder.” (Ordspråksboken 6:16–19)

Om vi söker översätta detta till konkreta synder finner vi ingen direkt överensstämmelse med senare tiders uppräkningar, men likheter finns, till exempel högmodet och den vrede som resulterar i våld. Ett annat bibliskt exempel kommer från Galaterbrevet i Nya testamentet:

”Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.” (Galaterbrevet 5:19–21).

Med andra ord: det saknades inte folk under forntiden och antiken som grubblade över synder och till och med skrev ned listor över dem. Men de specifika synder som vi idag associerar till när vi använder termen dödssynder träder fram först i uppräkningar som nedtecknades mellan 300-talet och 500-talet. Evagrius Ponticus skrev en sådan lista över åtta ”onda tankar” på grekiska på 300-talet, och påven Gregorius I bantade ned uppräkningen till sju synder omkring 590: lust, frosseri, girighet, lättja, vrede, avund och högmod.