Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

”Varför är det mycket gult till påsk? Är det en ny eller äldre sedvana?”

Denna fråga, och många andra färgrelaterade frågor, har landat i mejlboxen på sistone. Och visst kan det ha sitt intresse att reda ut begreppen, i synnerhet som det påskgula stundom blandas ihop med kyrkans liturgiska färger.

De kyrkliga färgerna är ovanligt många just vid påsken, men gult hör faktiskt inte dit. Under fastetiden dominerar violett och/eller blått, vilket symboliserar botgöring. Långfredagens liturgiska färg är svart, sorgens färg, syftande på Jesu död, medan påskdagens vita färg symboliserar glädje över Kristi uppståndelse. Ibland förekommer även rött, syftande på Jesu lidande (martyrium).

Så varför förknippar vi svenskar i regel påsken med gult? Ingen vet med säkerhet, men det finns flera försök till förklaringar. En av de vanligaste går ut på att gult syftar på vårsolen, som lyser allt klarare och starkare på himlen vid denna tid på året. En annan vanlig förklaring är att färgen har kommit att förknippas med påsken på grund av seden att äta ägg, något som fått oss att fokusera på både gula kycklingar och äggulor. Att ägget kommit att associeras med påsken beror på kristendomen: det utåt sett kala och döda ägget, som till slut öppnar sig och avslöjar en levande kyckling, är en gammal symbol för Jesu grav och Jesu uppståndelse.

Solen och kycklingen dominerar bland hypoteserna, och personligen sätter jag gärna en slant på den sistnämnda. Till detta kommer påskliljan. Det är ett faktum att många av de första blommorna under våren, däribland påskliljan, är gula, något som sannolikt har förstärkt den färgupplevelse som våra förfäder fick av solen, äggulorna och kycklingarna.