Romerska kvestorer

”Vad gjorde en romersk kvestor? Inspekterade de verkligen att lokala befattningshavare skötte sig, som i Asterix i Alperna – albumet där en korrupt ståthållare försöker mörda en kvestor för att han inte ska gå igenom hans räkenskaper och avslöja hur mycket han förskingrat?”

Svaret är ja, det var just det kvestorerna ägnade sig åt – bland annat. Kvestorsämbetet, som går tillbaka på verbet quaerere, ”att undersöka”, kan spåras ända tillbaka till den romerska kungatiden, dvs. 500-talet f.Kr., då kvestorer hade i uppdrag att utreda allvarliga brottsmål. Av allt att döma tillsattes dessa tidiga kvestorer när de behövdes, inte på regelbunden basis.

De kvestorer vi ofta associerar med termen, och som dyker upp under den romerska republiken (de äldsta är kända på 400-talet f.Kr.), var valda ämbetsmän som hade i uppdrag att övervaka de offentliga finanserna, både inom det civila och inom det militära. När systemet utvecklades på 200- och 100-talen f.Kr. skedde en uppdelning, så att vissa kvestorer fick i uppdrag att verka i Rom, medan andra sändes runt till provinserna för att fungera som statliga revisorer, ibland vid en generals sida och ibland i egenskap av viceguvernörer.

Utnämningen till kvestor betraktades som det första stora steget på en romares karriärstege, där konsulsämbetet var ett hägrande mål. Den som valdes till kvestor blev per automatik medlem av senaten.