Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag tar jag mig an en fråga om en annan av påskhelgens huvudpersoner, den romerske guvernören Pontius Pilatus. Hur gick det för honom? I Bibeln försvinner han fort från rampljuset när korsfästningen är över.

För mer information om Pontius Pilatus kan vi vända oss till den judiske historieskrivaren Flavius Josephus (som egentligen hette Yosef ben Mattiyahu). Fyra av hans verk, skrivna på grekiska, har överlevt. I två av dem nämns Pontius Pilatus: Peri tou Ioudaikou polemou (”Om det judiska kriget”, skriven ca 75–79) och Ioudaike archaiologia (”Judiska fornminnen”, skriven ca 93–94).

I Peri tou Ioudaikou polemou förekommer Pontius Pilatus i två sammanhang. (1) Efter det att Pilatus sänts av Tiberius att tjänstgöra som prokurator i Judeen lät han, hävdar Josephus, i skydd av nattens mörker föra in romerska standar med kejsarens bild i Jerusalem. Detta ledde till omfattande protester, så stora att Pilatus till slut lät ta bort standaren. (2) Efter en tid vid makten planerade Pilatus att bygga en akvedukt som skulle underlätta Jerusalems vattenförsörjning. För att finansiera akveduktbygget utnyttjade han medel ur den judiska tempelskatten. Detta ledde till nya protester, men den här gången gav sig inte Pilatus. Sedan en ilsken folkmassa nedkämpats tystnade protesterna.

Dessa händelser nämns även i Ioudaike archaiologia, där vi även läser om ”Jesus, en vis man”, som Pilatus lät döma och korsfästa när han fick höra att han anklagades av högt uppsatta judar. Den bevarade notisen är kortfattad och omdiskuterad; det är svårt att säga med säkerhet hur texten ursprungligen har lytt. En bit längre fram i verket redogör Josephus för hur Pontius Pilatus efter en tio år lång ämbetstid tvingades lämna sin tjänst. En karismatisk talare i Samarien drog igång en väckelse och begav sig till berget Gerizim, det heligaste av berg enligt samaritansk tro. Mannen försäkrade samaritanerna att han vid ankomsten till berget skulle visa dem de heliga kärl som låg begravda där, på den plats där Mose placerat dem. En beväpnad folkskara samlades i byn Tirathana och beredde sig att klättra upp för berget, men Pilatus blockerade uppvägen med rytteri och fotsoldater. Oroligheter utbröt, och Pilatus trupper besegrade samaritanerna. Många flydde, andra blev tillfångatagna. Ledarna och de mest inflytelserika medlemmarna av rörelsen dödades.

Olyckligtvis för Pontius Pilatus fick den blodiga incidenten ett juridiskt efterspel. Samaritanernas råd begav sig till Vitellius, ståthållaren i Syrien, och anklagade Pilatus för att ha orsakat en onödig massaker. ”Ty”, skall de ha sagt, ”det var inte i egenskap av upprorsmän mot romarna utan som flyktingar från Pilatus förföljelse som de hade kommit till mötet i Tirathana”. Vitellius avsände sin vän Marcellus för att överta Judeens administration och beordrade Pilatus att skyndsamt återvända till Rom för att besvara samaritanernas anklagelse. Pilatus lydde och försvinner därmed ur historien. Det sista vi får veta om honom är att kejsar Tiberius hunnit avlida innan Pilatus kommit fram till imperiets huvudstad.

Fler bloggar