Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vem myntade uttrycket ”en sund själ i en sund kropp”? Eftersom det tycks gå tillbaka på latinets mens sana in corpore sano borde det väl ha varit en gammal romare?

Uttrycket härrör mycket riktigt från en romare, närmare bestämt från Juvenalis. Det återfinns i hans tionde satir. På latin lyder det, insatt i sitt sammanhang:

Orandum est ut sit mens sana in corpore sano. / Fortem posce animum mortis terrore carentem, / qui spatium vitae extremum inter munera ponat / naturae, qui ferre queat quoscumque labores, / nesciat irasci, cupiat nihil et potiores / Herculis aerumnas credat saevosque labors / et venere et cenis et pluma Sardanapalli.

I Bengt Ellenbergers översättning från 2004 blir detta:

Då bör du först av allt be om ett sunt förstånd i en sund kropp. / Be om en orädd själ som ej känner fruktan för döden, / som räknar livets slutande år som en skänk från naturen, / som förmår utstå vilka mödor som helst, ej förstår att / vredgas, ingenting vet att åtrå, och till och med håller / Hercules’ vedermödor och svåra strapatser förmer än / bordets och bäddens vällust, än Sardanapalus’ bolster!

Kontentan av rådet är att vi inte skall sträva efter fåfängligheter och rikedomar utan inrikta oss på att uppnå vad som är bra för oss, dvs. om vi överhuvudtaget skall längta efter något. Vi bör avstå från att be gudarna om lyx och njutning och istället be att de skänker oss en frisk kropp och ett gott förstånd. Juvenalis placerar kroppen och förståndet på samma nivå och hävdar inte – tvärtemot det sätt på vilket ordspråket ofta brukas idag – att den sunda själen endast kan existera i en sund kropp. Den som använder citatet för att argumentera varför skrivbordsmänniskor med dålig kondition skall ägna mer tid åt att träna och motionera har missförstått Juvenalis intention.

Eftersom rådet är så allmängiltigt kan vi lugnt utgå från att Juvenalis inte var den förste som ställde sig bakom det, låt vara att den exakta ordalydelsen stammar från honom. Antikens grekiska filosofer påstods ha yttrat liknande sentenser. Ett exempel är Thales från Miletos, som lär ha definierat en lycklig man som en man med en frisk kropp och ett gott sinnelag.