X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Häromdagen fick jag den här frågan: ”Jag satt och tittade på Uppdrag Granskning om hatbrott mot judar i Malmö. Då började jag fundera lite på terminologin kring detta. Varför kallas det antisemitism när det handlar om hatbrott mot judar men islamofobi när det handlar om hatbrott mot muslimer? Varför inte judefobi eller antiislamism? Orden betyder ju helt olika saker. Fobi betyder ju fruktan, en extrem variant av fruktan dessutom, anti är ju bara att man ogillar något. Semiter är väl dessutom inte alls bara judar utan även araber och assyrier till exempel.”

För att göra en lång historia kort handlar det om vanans makt. När ett ord blir inarbetat till följd av frekvent användande är det mycket svårt att ta bort ordet och ersätta det med något annat. Ingen av termerna är språkligt tillfredsställande, men eftersom de har förekommit så ofta, i så många länder och kontexter, och eftersom folk i gemen tror sig veta vad de syftar på, blir vi inte av med dem.

Ordet antisemitism introducerades av Moritz Steinschneider år 1860. Steinschneider var en judisk orientalist och bibliograf som reagerade på den franske skribenten Ernest Renan, som – menade Steinschneider – hade en alldeles för negativ uppfattning av ”semiterna” i deras egenskap av ras, särskilt jämfört med den ”ariska” rasen. Steinschneider betecknade detta som ”antisemitiska fördomar” (ty. antisemitische Vorurteile). För att förstå Steinschneiders kritik bör man vara medveten om att Renans omdömen låg i tiden. Under andra hälften av 1800-talet cirkulerade många pseudovetenskapliga teorier om folks och rasers förmenta överlägsenhet respektive underlägsenhet, varför den lärde språkmannen Steinschneiders ingrepp i debatten inte var oväntat. Väl att märka syftade varken Renan eller Steinschneider enbart på judarna utan på en större grupp, som sedan 1770-talet hade kallats ”semitisk” (efter Noas son Sem; till gruppen räknades även araber och etiopier). Språkbruket varierade emellertid kraftigt, och det var minst lika vanligt att man på deras tid brukade ordet semitisk som alternativ till judisk. När journalisten Wilhelm Marr i början av 1880-talet angrep de tyska judarna i småskrifter använde han, utan att inse det problematiska, termen Antisemitismus (faktum är att Marr ofta, felaktigt, har utpekats som den som uppfann ordet). Om vi leker med tanken att raslärorna och hypoteserna om en särskild ”semitisk” ras inte varit så populära i mitten av 1800-talet hade han, och många andra, kanske brukat termen antijudisk istället.

Det var på detta sätt ordet antisemitisk kom att användas under decennierna kring sekelskiftet. Från att ha brukats i debatten om en semitisk språkgrupp och ras, som motsats till termen ”semitism”, började den syfta på fientlighet mot judar. Förvisso var detta inkonsekvent, men bruket blev så vanligt förekommande att vi har fortsatt att använda termen på detta sätt.

Ordet islamofobi är en svensk variant av Islamophobia, som kan beläggas i det engelska språket sedan 1923. Suffixet –phobia brukas i engelskan både med betydelsen ”rädsla för” och ”fientlighet mot”. Termen fanns alltså till hands i språket i ett tidigt skede, men det dröjde till sent 1900-tal innan den började användas på allvar. Att vi använder termen i Sverige beror alltså på att vi har lånat in termen från engelskan. Under de senaste åren har begreppet varit föremål för åtskilliga debatter, och det råder ingen vetenskaplig konsensus om huruvida det är en bra eller dålig term, men även termens fiender har accepterat att ordet numera är så fast etablerat att det inte lär försvinna.