X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För många svenskar är nyårsafton nära förknippad med den dikt som en känd skådespelare – numera Loa Falkman – brukar deklamera på Skansen i Stockholm. Vilken är historien bakom detta märkliga inslag i vårt kulturarv?

Deklamerandet av Nyårsklockan är faktiskt en av de mest unika traditioner vi svenskar har. Det förekommer, mig veterligen, inte i något annat land. Dikten är till råga på allt inte svensk utan en produkt av det viktorianska Storbritannien, skriven av ingen mindre än landets då ledande poet, lord Tennyson, och publicerad 1850. Dikten, som i original heter Ring Out, Wild Bells, är en del av verket In Memoriam A.H.H., som handlar om Tennysons tidigt döde vän Arthur Henry Hallam. Enligt en historia som inte kan verifieras syftar klockorna ifråga på kyrkklockorna i Waltham Abbey, som Tennyson skall ha hört under en stormig natt. Den svenska översättningen, som gjordes av Edvard Fredin på 1880-talet, är mycket fri i förhållande till originalet. Det var således Fredin som lade till de berömda orden ”ring, klocka, ring” samt ”årets första, skälvande minut”.

Traditionen att deklamera Fredins tolkning går tillbaka till 1890-talet, då många festligheter och ceremonier arrangerades på det nyöppnade Skansen (det var för övrigt vid andra sammankomster på Skansen vid denna tid som svenska flaggan och dess högtidlighållande den 6 juni introducerades för svenska folket). Vid nyåret 1895 lästes dikten av Nicklas Bergendahl, men den verkliga traditionen grundlades två år senare av den unge teatereleven Anders de Wahl. Han fortsatte att läsa dikten för publik i flera decennier, ibland dock ersatt av någon annan. Mellan 1934 och 1955 kunde man höra uppläsandet i radio, ofta genom att Anders de Wahl, live eller bandad, sändes från en studio medan en annan talare läste på Skansen.

Anders de Wahl avled 1956, vilket ledde till att traditionen tog en längre paus innan Sveriges Television beslöt att återuppliva den 1977. Georg Rydeberg läste därefter dikten för Skansenbesökare och TV-tittare ända till 1982, varefter han avled och ersattes av Jarl Kulle (1983–1996), Margareta Krook (1997–2000), Jan Malmsjö (2001–2013) och Loa Falkman (2014–).