X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Frågan är vanlig under vinterhalvåret, då många plockar fram garn och stickar tröjor, pulsvärmare och annat som håller kylan borta. Jag får den dessutom ofta i samband med medeltidsfestivaler, i händelse av att deltagare dyker upp i stickade koftor och blir kritiserade för att vara otidsenliga.

Som så ofta handlar det om hur man definierar företeelsen. Stickningen har nämligen en föregångare, nålbindning, ett modernt ord för en mycket gammal teknik som främst användes för att framställa mindre plagg, som vantar och sockor. Nålar till nålbindning har påträffats i utgrävningar av medeltida städer, och att döma av fynd från Egypten var tekniken känd flera sekler före Kristi födelse.

Om vi räknar bort nålbindningen och endast söker efter dagens typ av stickning finner vi att tekniken spreds från Främre Orienten till Europa under högmedeltiden. Möjligen stickade folk i Egypten på 1000-talet, men det är svårt att datera de allra äldsta fynden. I vilket fall som helst var muslimska specialister på stickning verksamma på Pyreneiska halvön på 1200-talet, där de även gjorde arbeten åt kristna beställare, och vissa av deras verk har överlevt i katedralernas skattgömmor. Av fynden att döma hade stickningstekniken i slutet av 1200-talet spritt sig ända till Östersjön, och på 1300-talet var tekniken välkänd i största delen av det kontinentala Europa. På målningar från epoken avbildas stundom Jungfru Maria stickande. Däremot dröjde det länge innan stickningen blev vanlig i Sverige, där tekniken slog igenom först på 1600-talet.