Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det sägs att Jonathan Swifts bok Gullivers resor är en satir över tillståndet i England. Hur är det möjligt? Exakt vad i skildringen av Gullivers äventyr anses vara menat som pikar mot det engelska styrelseskicket?

Gullivers resor är ett omfattande arbete som kritiserar åtskilliga aspekter av 1700-talets civilisation. När just England kommer på tal är det främst den första delen av boken, som handlar om resan till öarna Lilliput och Blefuscu, som avses. Lilliput har uppfattats som en parodi på England, Blefuscu (som får betydligt mindre utrymme) på Frankrike. Genom att få politiska och religiösa frågor i Lilliput att framstå som löjliga och petitessartade ville Swift visa på futiliteten i många av de dagsaktuella frågorna i brittisk politik. Ett känt exempel är grälet mellan whigs och tories, de två dominerande partierna i Storbritannien. I Lilliput motsvaras de av Tramecksan, även ända som ”höga hälar”, och Slamecksan, även kända som ”låga hälar”. Tories var högkyrkliga och förknippades med idén om en stark kungamakt, medan whigs var mer lågkyrkliga och parlamentsvänliga. Kejsaren av Lilliput skildras som en man med förkärlek för ”låga hälar”, vilket motsvaras av kung Georg I:s fäbless för whigs. Kampen mellan tories och whigs, som utgör ett ledmotiv i det brittiska 1700-talets inrikespolitiska historia, framstår som tämligen irrelevant när man tar del av den i Swifts omskrivning, som fokuserar på skomodet.

Ett annat exempel är grälet om hur man skall knäcka ägg efter att de kokats. Vissa invånare i Lilliput knäcker ännu ägget på det gamla sättet, på den breda sidan, men sedan några generationer har kejsarna krävt att alla skall knäcka ägget på den smala sidan. Grälet har, skriver Swift, resulterat i mycken blodsutgjutelse och i en kejsares död. Grannriket Blefuscu (dvs. Frankrike) har gett sig in i kontroversen genom att stödja den opposition som favoriserar den breda sidan. Historien om ägget och knäckningsmetoderna är främst en parodi på kampen mellan protestantism (smal sida) och katolicism (bred sida) men också en parodi på kampen mellan anglikaner och presbyterianer/puritaner, som präglade engelsk 1600-talspolitik.

Mest specifik blir Jonathan Swift när han låter Gulliver hjälpa Lilliput till seger över Blefuscu genom att konfiskera dess flotta, varefter han vägrar att fullfölja segern genom att underkuva fienden fullständigt. Detta avspeglar ledande tories agerande under spanska tronföljdskriget. De förräderianklagelser som riktas mot Gulliver är med stor sannolikhet inspirerade av anklagelserna mot prominenta toryledare, bland annat earlen av Oxford.

Fler bloggar