Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Efter gårdagens Malmö-fråga vänder jag mig till ännu ett spörsmål med fokus på vårt sydligaste landskap. Skåningar brukar framhålla att spettekakan är typiskt skånsk. Är den verkligen det, eller rör det sig – som i så många andra fall – om en tysk kulturimport?

Dagens skånska spettekaka är en regionalt specifik variant av ett bakverk som var känt i stora delar av Europa under senmedeltid och renässans. Framställningstekniken, det vill säga det långsamma hällandet av en smet (med ägg, socker och numera även potatismjöl) på en kon (eller liknande) som roterar över eld (eller annan värmekälla), tycks ha funnits under antiken och är antagligen äldre än så. Den mest ryktbara spettekaksvarianten från äldre tid är den tyska Baumkuche, som bevisligen åts vid det svenska hovet i mitten av 1600-talet. Bland andra regionala varianter kan nämnas litauernas šakotis och polackernas sękacz. En sydfransk variant kallas gâteau à la broche.

Det var alltså inte skåningarna som uppfann spettekakan. De fick den med stor sannolikhet från Tyskland. Men till skillnad från danskar, holländare och många andra kom skåningarna att bevara den, vidareutveckla den och göra den till sin, i synnerhet efter det att traditionen på 1800-talet sipprat ned från slott och herrgårdar till vanliga skånska bondgårdar. Spettekakan kom till stor nytta i egenskap av förning, det vill säga mat som man hade med sig till fester för att underlätta för värdfolket. I Småland fyllde ostkakan samma funktion i bondesamhället.