Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

En avgiftsbelagd toalett kallas på franska vespasien (och på italenska vespasiano). Finns det en historisk länk till den romerske kejsaren Vespasianus?

Ja, det finns det. Vespasianus, som regerade över Rom mellan 69 och 79 e.Kr., tog över styret efter ett inbördeskrig och behövde hitta nya inkomster till statskassan. Hans mest berömda innovation var beskattningen av urin. Fattiga romare hade för vana att tömma sina urinkärl på särskilda ställen, varifrån urin senare hämtades för att brukas vid garvning och tvättning av kläder. Urin innehåller ju en hel del ammoniak, vilket garvare och tvättare hade nytta av. Genom att ta betalt för och beskatta urinet fick Vespasianus in välbehövliga summor till statskassan. Av detta kommer de franska och italienska glosorna, men man bör betänka att de egentligen vittnar om ett missförstånd: i en modern avgiftsbelagd toalett är det ju kissaren som betalar, inte någon som i efterhand kommer för att hämta vederbörandes urin.

Problemet, enligt historieskrivaren Suetonius (som levde flera decennier senare och inte nödvändigtvis satt inne med goda källor), var att folk tyckte att det var löjligt och skamligt att man beskattade kiss. Kejsarens son, och sedermera efterträdare, Titus klagade själv hos fadern. Då skall Vespasianus ha hållit upp ett guldmynt och frågat Titus om han kände sig förolämpad av myntets lukt. ”Nej”, blev svaret. Vespasianus replikerade: ”Och ändå kommer det från urin” (lat. Atqui ex lotio est).

Under de sekler som följde förvanskades kejsarens svar till att det berömda talesättet ”Det luktar inte” (lat. Non olet). Detta gav i sin tur upphov till det ryktbara och ofta brukade uttrycket ”pengar luktar inte”, som syftar på att pengar bör betraktas just som pengar och att man inte bör grubbla alltför mycket över hur de har erhållits.

Fler bloggar