Den äldsta djurparken

Hur länge har vi hållit oss med djurparker? Vart skall man bege sig om man vill se den äldsta ännu existerande djurparken?

I forntida litteratur finns många skildringar av särskilda ytor med djur, men eftersom möjligheterna att bevisa dessas existens är obefintliga kan vi räkna bort dem – till denna kategori för jag exempelvis Edens lustgård och Noas ark. Ofta brukar en kunglig kinesisk park från omkring 1000 f.Kr. anföras som världens första zoo, i synnerhet som den tycks ha varit öppen för allmänheten, men forskare menar idag att fenomenet är äldre än så. Ett arkeologiskt påvisbart zoo existerade tusentals år f.Kr. i den egyptiska staden Hierakonpolis, och även assyriska kungar tycks ha hållit sig med djurparker. Under antiken var djurparker ett känt fenomen, och till det antika Rom importerades många exotiska djur – inte bara för att massakreras på arenorna.

Ända sedan dess har djurparken tillhört den furstliga kulturen i Europa. I regel var parkerna privata, eller förbehållna hovet, och brukades för att framhäva furstens status. Man bör vara medveten om att terminologin inte var densamma som idag. Termen djurpark går tillbaka på djurgård, vilket inte syftade på ett zoo i modern bemärkelse utan på ett område med vilda djur som fursten hade rätt att jaga. Ett känt svenskt exempel är Djurgården i Stockholm, ursprungligen en kunglig hjortpark. Det vi idag refererar till som djurparker kallades för något annat, till exempel menagerier och björngropar.

Världens äldsta ännu existerande zoo är det menageri som grundades 1752 vid det kejserliga slottet Schönbrunn utanför Wien. Det är väl värt ett besök (allmänheten fick tillträde redan på 1760-talet); jag var själv där för något år sedan. Det mer berömda zooet i London, beläget i Regent’s Park, stammar från 1828. Från början var det avsett för forskning, men 1847 öppnades det för allmänheten. Många andra kända djurparker tillkom också på 1800-talet, däribland vårt eget Skansen.

Väl att märka skulle få av dessa 1800-talsanläggningar, såsom de såg ut och fungerade då, få höga betyg av dagens besökare. Djurvården var eftersatt och djuren betraktades som förbrukningsvaror som lätt kunde ersättas genom import. Detta förändrades 1907, då Carl Hagenbeck lät öppna en huvudsakligen gallerfri anläggning utanför Hamburg, i vilken djuren fick stora ytor att röra sig på – tanken var att parken skulle efterlikna djurens ursprungliga miljöer. Hagenbeck räknas därför som den moderna djurparkens fader och hans skapelse har förblivit en av världens mest berömda zoologiska trädgårdar. Mina egna favoritdjurparker, belägna utanför San Diego och Singapore, har båda utformats i Hagenbecks anda.