Mineralvatten

Hur länge har vi druckit mineralvatten? Är det en uråldrig företeelse eller ett 1900-talsfenomen?

Avgörande för svaret är huruvida man med mineralvatten syftar på alla former av brunns- och kurortsvatten som har druckits i historisk tid eller om man begränsar sig till de typer av buteljerat mineralvatten som går att köpa i dagens butiker. Hälsogivande källor, till vilka folk for för att stärka eller läka sina kroppar, är kända sedan tusentals år, till exempel från Bibeln, antikens Grekland och det gamla Indien. Att det är skillnad på vatten och vatten är alltså ingen nyhet. Redan Hippokrates, läkekonstens fader, diskuterade olika typer av mineralhalt i vatten. När hälsobrunnarna blev på modet på 1600-talet ansträngde sig kemister för att analysera vattnet. Ett tidigt svenskt exempel är Urban Hiärnes verksamhet i Medevi brunn. I takt med att analysmetoderna blev allt bättre under 1700-talet och början av 1800-talet ökade kunskaperna betydligt, något som banade vägen för dagens mineralvattenproduktion.

Försök att tillverka mineralvatten på konstgjord väg hade gjorts i ett par sekler, men under andra hälften av 1700-talet kröntes ansträngningarna med framgång. En av pionjärerna var svensken Torbern Bergman, som 1771 framställde kolsyrat mineralvatten, något som gjort att han ibland refereras till som ”läskedryckens fader”. På 1780- och 1790-talen grundades fabriker för mineralvattenframställning både i Sverige och i övriga Europa, men det stora steget togs när mer effektiva fabriker startades i Tyskland på 1820-talet.

Idag finns det både EU-direktiv och nationella direktiv för vad som kan räknas som mineralvatten. Enligt svenska tillverkningsregler måste man således skilja mellan naturligt mineralvatten, mineralvatten, källvatten och övriga vatten. Ett naturligt mineralvatten skall innehålla naturliga mineralsalter och ha sitt ursprung från en grundvattenreservoar. Det måste dessutom tappas direkt från källan på förpackning utan att det förekommer mellanliggande transport i tankbilar eller olika typer av behandling (som filtrering.) Enda undantaget är kolsyra, som får tillföras utan att mineralvattnet mister sin status.