X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

”Det nämns i vissa böcker att nordbor åkte till Nordamerika i mitten av 1300-talet för att hämta timmer. Var det sista resan, eller finns det anledning att tro att någon åkte senare? Och, om de åkte dit så sent som i mitten av 1300-talet, hur är det möjligt att kontinenterna västerut glömdes bort på så kort tid som 150 år? Columbus kände ju inte till dem.”

De sagatraditioner som berättar om Vinlandsfärderna omkring år 1000 kan dateras till 1200- och 1300-talen, vilket i sig är bevis för att nordborna – åtminstone norrmän och islänningar – kände till och diskuterade nuvarande östra Kanada vid denna tid. Dessutom har vi krönike- och annaluppgifter om andra resor till Vinland. En biskop skall ha seglat västerut, med målet att nå Vinland, på 1120-talet, men hans vidare öden är okända. I mitten av 1300-talet anlände ett grönländskt skepp till Island – besättningen hade varit i Markland (en del av Vinland, hypotetiskt identifierat som Labrador) för att hämta timmer, men fartyget hade råkat ut för hårda vindar och missat Grönland på hemfärden. Denna kortfattade notis har legat till grund för antagandet att grönlänningarna aldrig upphörde med Vinlandsfärderna utan fortsatte att åka dit för att hämta varor som det var ont om på Grönland.

Mer än så vet vi inte. Ovanstående uppgifter är dock nog för att vi skall vara säkra på att det under hela medeltiden måste ha funnits nordbor som visste att det fanns landområden där vi vet att Nordamerika ligger. Dessvärre var nordeuropeiskt geografiskt kunnande inte allmängods på kontinenten. Man har förvisso spekulerat i att såväl baskiska fiskare som Christofer Columbus kände till islänningarnas kunskaper om länderna i väster, men bevis saknas. Inte heller tycks Vinlandsfärderna ha avsatt några större spår (om några) i den geografiska vetenskapen på den europeiska kontinenten. Mot den bakgrunden är det inte märkligt att Columbus upptäckt av Amerika blev en sensation.