Vad betyder Sebaot?

För ett par månader sedan fick jag denna fråga: ”I Bibeln kallas Gud ibland Sebaot, men jag har aldrig hört talas om att folk kallar honom så, fastän många andra uttryck används. Hur kommer det sig? Vad betyder Sebaot?”

Sebaot, som också kan transkriberas Tzevaot, är ett hebreiskt ord som betyder ”härskaror”, alltså en mängd soldater som är redo att kriga. I Gamla testamentet är det av Guds attribut, och när man ser uttrycket ”Herren Sebaot”, vilket förekommer här och var i judiska och kristna skrifter, betyder det ordagrant ”ledaren för härskarorna”. Det enklaste sättet att tolka benämningen är den mest bokstavliga, det vill säga att den syftar på den gammaltestamentlige gudens krigsfolk, israeliternas väpnade styrkor.  En annan vanlig tolkning är att de härskaror som avses är änglar. I mer symbolisk bemärkelse har ordet även antagits syfta på stjärnorna.

Så mycket torde stå klart att benämningen, sett ur gammaltestamentligt perspektiv, är relativt ung. Den förekommer således inte i Moseböckerna utan i texter som författades senare. Faktum är att termen i sällsynta fall, åtminstone i Psaltaren, används om andra folks härar och inte bara om israeliternas. När Gamla testamentet översattes till grekiska (Septuaginta) behölls ordet på flera ställen oöversatt (och ersattes på andra ställen av pantokrator, ”allhärskare”). Samma praxis följdes i det grekiska Nya testamentet, och när detta översattes till latin behölls termen här och där. Därmed införlivades benämningen med den västerländska ordskatten, och där har den förblivit.