X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Var den preussiske krigarkungen Fredrik den store homosexuell? Eller bisexuell? Eller var han asexuell och uppskattade celibatet för dess egen skull? Eller dolde han sin läggning så effektivt att ingen har kunnat räkna ut hans preferenser?

Jag får ofta sådana frågor om kungars sexliv – exempelvis om Rikard Lejonhjärta (en sådan fråga besvarade jag i bloggen för några år sedan) och våra egna monarker Gustav III och Gustaf V. Flertalet lämnar jag obesvarade eftersom allt vi kan få fram är spekulationer. Men visst, nu kan det vara tid att jag tar mig an ett dylikt spörsmål. Det cirkulerar många historier om Fredrik den stores sexualitet, men utläggningarna strider inte sällan kraftigt mot varandra. Vad vet vi egentligen?

Inte mycket. Trots att Fredrik levde så sent som på 1700-talet, då källorna duggar tätt, har vi inga avslöjande utsagor eller ögonvittnesbörd som kan läggas till grund för ett säkerställt utlåtande. Obekräftade rykten har cirkulerat ända sedan kungens livstid. I en anonymt publicerad 1700-talsskrift om Fredriks privatliv utmålades han som homosexuell, något kungen valde att inte kommentera. Till saken hör att liknande skvaller har spritts om mängder av politiskt framträdande personer, till exempel vår egen medeltidskung Magnus Eriksson, utan att det finns tillstymmelse till bevis. Påståenden om homosexuella relationer har tillhört standardrekvisitan av politiskt baktaleri från antiken till nutiden. Som ytterligare exempel på ryktesspridningen kan nämnas ett utlåtande från en av kungens läkare, som hävdade att Fredrik lät skvallret om homosexuella böjelser cirkulera ostraffat i syfte att dölja något värre, nämligen att hans könsorgan var svårt skadade till följd av ett kirurgiskt ingrepp efter en könssjukdom.

Åtskilliga moderna spekulationer utgår från de konflikter Fredrik hade med sin psykopatiske far, kung Fredrik Vilhelm I, som på brutalast möjliga vis inskred mot mer än en av sonens bekantskaper. Detta drabbade både Fredriks manliga och kvinnliga vänner, och beroende på vilka man väljer att prioritera i sina tolkningar kan Fredrik uppfattas som antingen homosexuell, heterosexuell eller bisexuell – men det är minst lika sannolikt att de relationer fadern retade sig på var av platonsk (icke-sexuellt vänskaplig) natur.

Den mest omskrivna relationen är den Fredrik år 1729 utvecklade med löjtnant Hans Hermann von Katte. De var båda intresserade av flöjtspel och poesi, något den kunglige fadern föraktade såsom omilitäriskt, oekonomiskt och ointressant. Katte kände till Fredriks misslyckade plan att fly till Frankrike i syfte att undslippa faderns tyranni, och när planerna uppdagades 1730 blev han avrättad som straff för att inte ha avslöjat prinsens intentioner. Vissa har menat att Katte och prinsen hade en kärleksrelation, men det är minst lika sannolikt att prinsen hade en romantisk relation med rektorsdottern Dorothea Ritter. Vi vet att Fredrik och Dorothea, som delade musikintresset, stod varandra nära. När Fredriks flyktförsök slagit fel häktades även hon och spärrades in i spinnhuset i Spandau, ett fruktat fängelse för lösaktiga kvinnor. Hon förblev där i tre år.

Varken när det gäller den förmodade pojkvännen Hermann eller den förmodade flickvännen Dorothea finns det egentliga belägg – det enda vi vet är att de båda var Fredriks goda vänner och att de bittert fick umgälla vänskapen. Eftersom kungen beordrade en gynekologisk undersökning av Dorothea vet vi dessutom att hon var oskuld vid tiden för häktningen.

En annan sak som brukar anföras som stöd för att Fredrik var homo- eller asexuell är det faktum att han inte tålde sin fru, Elisabeth Christine. Fadern tvingade honom att gifta sig med henne, men de fick inga barn och Fredrik separerade genast från gemålen när fadern dog och han själv uppsteg på tronen år 1740. Faktum är dock att många politiska äktenskap var lika misslyckade, även i fall där vi vet att parterna var heterosexuella. Därtill kommer Fredriks hovliv i Sanssouci, där han lät uppföra ett ”tempel åt Vänskapen” med bilder som förhärligade manliga vänskapsrelationer – men detta kan lika gärna tolkas som en del av en tidstypisk antikvurm som det kan tolkas som något annat.

Det är fullt möjligt att Fredrik avstod från sexualitet eftersom han var mer uppslukad av andra passioner – krig, ekonomiska reformer, modernisering av kungariket, med mera. På senare år var kungen uppenbarligen vänligare stämd mot sina hundar än mot sina mänskliga bekantskaper, något han lär ha förklarat med orden ”hundar har alla människans goda egenskaper, utan att därmed ha deras fel”.